Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Arvid Liander. Psalmboken som skolbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
psalmboken som skolbok
173
kapitel. Som alltid, när det gäller den bundna formen, far
man fram mellan ett rytmens Scylla och ett innehållets
Ka-rybdis. Rytm eller innehåll. Må det sägas, att barnen aldrig
stå villrådiga. De vilja läsa rytmiskt, om inte förr så när
förhöret kommer. Man behöver således aldrig tillhålla dem
att läsa rytmiskt men väl att noga beakta tankesammanhanget
i det lästa. En av de största svårigheterna härvidlag är att
få övergångarna mellan de olika versraderna naturliga. De
stora bokstäverna i början av varje versrad förvilla och
inbjuda till pausering på sådana ställen, där textens
sammanhang förbjuder det. En översiktlig explicering av versens
innehåll och föresägning av svårare satssammanhang i talton
kunna åtminstone till en del vara till hjälp mot den
överdrivet rytmiska läsningen. Psalmläsningen bör alltid i första
hand syfta till att, som varje annan innanläsning för resten,
få tankarna framsagda i en naturlig talton. Det
högstämt-deklamatoriska föredraget kan måhända i några få fall
inställa sig senare. Detta är ej det närmast liggande målet
man bör sträva mot, då det högstämda talet i så hög grad
är beroende på den naturliga fallenheten för framsägning.
Det har förut sagts, att psalmläsningen borde gå ut från
den principiella synen på psalmen, att den är ett uttryck för
den religiösa känslan i dess mångfaldiga gestaltningar. Om
detta är riktigt, blir psalmläsningen riktigt bedriven, i samma
mån den försöker leda barnen in i psalmsångarens egen
känslovärld — låta dem ana, vad där utspelats. Övning i
inlevelse alltså, hur blygsam den nu än må vara.
Det torde vara överflödigt att särskilt påpeka, att lärarens
föredragande och barnens efterläsande aldrig kunna vara nog
härvidlag. Till detta måste med nödvändighet sluta sig
förklaringar av olika slag. På de lägre stadierna ordförklaringar
i mängd. Själv upptäcker nog den vane läraren snabbt ett
eller flera ord, som han måste förklara, och han vet också,
att ju kortare han förmår uttrycka sig, dess mera gagnar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
