Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Sveriges allm. folkskollärarförening 1880—1930 av J. Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 6 anmälningar och recensioner
Vid 1867 års riksdag väckte P. A. Liljeström en motion om
att folkskolan skulle utgöra bottenskola för de allmänna
läroverken, ett mål, som sedan förblivit ledstjärnan för föreningens
arbete. Målet preciserades mera genom de olika kretsarnes
gemensamma uttalanden 1883: att folkskolan borde kunna åt alla
samhällsklassers barn meddela den nödiga allmänbildningen, att
den sålunda borde kunna ersätta det allmänna läroverkets lägsta
klasser, men att den icke borde bliva en blott förberedande
anstalt, en s. k. bottenskola för det allmänna läroverket, utan att
den borde vara en självständig bildningsanstalt, i sin verksamhet
fullkomligt oberoende av alla andra skolor. Svårigheten har visat
sig ligga i att förena båda dessa syftemål, och uppgiftens lösning
torde vara omöjlig, om man ovillkorligen fasthåller kravet på hela
folkskolan som förberedande skola för de allmänna läroverken.
Dock uttalade Fritjuv Berg i riksdagen 1897 som
folkskolepolitikens mål, att den högre skolan måste bilda en överbyggnad på
den fullständiga folkskolekursen. Genom k. cirkuläret 1894 bragtes
inträdesfordringarna till allmänna läroverket till överensstämmelse
med folkskolans första årskurs, varigenom folkskolan ställdes i
direkt samband med det allmänna läroverket.
Om 1910-talet säges, att det i fråga om folkskoleväsendets
utveckling utgjorde en framåtskridandets period, med reformer
jämförliga med 1842 års folkskolestadga (1919 års
undervisnings-plan), då däremot 1920-talet karakteriseras som en period
utmärkt genom starka reaktionära strävanden — bortsett från
skolreformen 1927.
Förf. förklarar i sitt förord, att han på några ställen tillåtit
sig värdeomdömen, och detta är visserligen hans rätt. En läsare
finner emellertid, att framställningen av striden för
folkskolepolitikens mål är rätt ensidigt färgad och att förf. har svårt att finna
berättigade motiv hos motståndarne. Han talar om slagordens
makt (sid. 101), men hava icke slagorden förekommit just på
folkskolehåll, t. ex. »folkskolan bottenskola», motsatsen
»högfärdsskolan» och »kastskolan» å ena sidan och »medborgarskolan»
å den andra m. fl. ? Men så länge den sexåriga folkskolan som
bottenskola förlänger skoltiden med ett år, är folkskolan icke
vuxen en ställning som enda bottenskola, och kravets ensidiga
genomförande skulle innebära en orättvisa mot stora grupper av
barn. Obenägenheten hos många föräldrar att sätta sina barn i
folkskola bottnar visst icke alltid i något slags missriktad
»för-nämitet» utan i omtanke om sina barns bästa. Att farhågor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
