Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. John B. Watson. Behaviorismen och dess metoder - Vilh. Vessberg. Hartwig Frisch. Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 6 anmälningar och recensioner
man känner sig böjd att misstänka, att den tillkommit
huvudsakligen i syfte att väcka uppmärksamhet, att verka chockerande.
Om detta varit fallet, har syftet otvivelaktigt uppnåtts. Men det
bör ge anledning till eftertanke, att behaviorismen vunnit ett
stort antal anhängare icke blott i Amerika utan även i Europa.
Vilken religiös förkunnelse som helst, även den mest absurda,
kunde i forna tider samla massor av anhängare och gör det
fortfarande, om den riktas till fullkomligt okultiverade människor.
Alldeles detsamma kan sägas om de psykologiska lärorna ännu i
våra dagar bland de högst stående kulturfolken. Vi ha icke
kommit längre i kännedomen om det mänskliga själslivet, än att
en psykologi, som — för att begagna professor Kinbergs
uttryck — »eliminerar den del av de psykofysiska reaktionerna,
som är tillgänglig endast för subjektet», med framgång kan ge
sig ut för att vara »en naturvetenskap», »ett vetenskapligt
studium av människans förhållningssätt». Att det psykologiska
omdömet ännu är outvecklat, därpå får man även andra, mera
direkta bevis i Watsons bok. Han berättar, att det finns
åtminstone ett större institut i New York, som årligen tar in en
ordentlig förmögenhet för industriens räkning på att utvälja
arbetsfolk efter huvudets mått. Andra säga sig kunna läsa sig till
människors personlighet och karaktär av deras fotografier, ännu
andra erbjuda sig att välja ut personal efter hårets färg samt
hudens beskaffenhet och nyans, och slutligen komma frenologerna
och grafologerna. På denna punkt har Watson säkerligen rätt:
det finns icke, säger han, något bättre sätt att mäta de sökandes
möjligheter, utbildningsförutsättningar och emotionella läggning än
dagliga iakttagelser under flera månader.
Ehuru Watsons psykologi till största delen är en
sammanställning av absurditeter, är det dock naturligtvis av intresse att
lära känna den, och man förvärvar sig denna kännedom
säkerligen bättre genom Watsons egna arbeten än t. ex. genom
Lagerborgs Vad vi kunna veta om själen. Georg BrandelL
Hartvig Frisch: Rom, forntidens världsstad. Översatt av
Axel Wendin. Stockholm 1930. C. E. Fritze.
Översättaren tänker sig detta arbete lämpligt som repetitorium
av Roms historia i samband med latinundervisningen. Och
visserligen har det med sin raska och fängslande framställning
förutsättningar härför, ehuru det behöver kompletteras med läroboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
