Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. Ivar Sefve. Liv och materia I - Folke Borg. Hammarsten—Pehrson—Sefve. Cellen och människokroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 6 anmälningar och recensioner
betssätt, visserligen enkelt framställd å sid. 312, eller av
elektrisk kraftöverföring för järnvägsdrift, vill jag lämna därhän. Sid.
305 talas om att mekanisk energi omformas »till elektrisk energi
eller ström, som man säger i dagligt tal». Man bör undvika att
godtaga ett oriktigt uttryck. Sid. 315 anges 200 volt som en
för bostäder lämplig spänning, för växelström. Erfarenheter i
Stockholms omgivning (Äppelviken o. a.) synas antyda något
annat. E. Jonsson, Fotografering. Tillika en kurs i geometrisk
dioptrik. Tord Ångström, Om flygning, ger en livlig och
medryckande beskrivning av flygmaskinens tillkomst (»draken bör
betraktas som en förelöpare till det moderna flygvapnet») och
utveckling, samt om montgolfierer, ballonger och luftskepp.
Fotografier av bl. a. Andree’s ballong och »Graf Zeppelin», lämnande
sin hangar. E. Jonsson, Budskap genom etern, behöver delvis
omarbetas. Sid. 366: »Då man vet, att en kula, laddad med
neg. elektricitet, blir vit och en med pos. blir mörk». . . Är det
någon annan än förf. som gjort den iakttagelsen? Sid. 368:
»Båda slagen av svängningsrörelser (i kondensatorn och i
gnist-gapet), i förra fallet av magnetisk och i senare fallet av elektrisk
natur, giva nu upphov till vågrörelser i etern». Vore denna
kuriösa uppfattning riktig, borde man genom att ändra avståndet
mellan gnistgap och kondensator kunna erhålla en godtycklig
fasförskjutning mellan elektriska och magnetiska vågor. Tillhörande
fig. 130 med utritade vågor verkar också alltför hemmagjord.
Redogörelsen för ett Hertz’ försök sid. 369 tycks visa
obekantskap om skillnaden mellan fortskridande och stående vågor. Sista
uppsatsen, A. Björkeson, Om ljudet, ger en något så när
fullständig kurs i akustik. På slutet får man även veta, huru en
foto-elektrisk cell ser ut och verkar, i samband med en kort
redogörelse för den nu så moderna ljudfilmen.
Som av ovanstående översikt framgår ligga många av
uppsatserna enligt mitt förmenande på ett för det avsedda
lärjungematerialet för högt plan. Men boken bör i varje fall komma
bra till pass som premium för de bästa av resp. kursers elever.
E. S.
Hammarsten—Pehrson—Sefve: Cellen och
människokroppen jämte hälsolära. Bonnier (Sv. Bokförl.). Sthlm 1928.
174 s. Kr. 3: 85.
Föreliggande bok är avsedd för det fyraåriga gymnasiets
första ring, där enligt den nya skolordningen människokroppens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
