Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rudolv Körner. Reformkrav beträffande rättstavningsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reformkrav beträffande rättstavningsläran.
Av Rudolv Körner.
Man behöver inte ha undervisat så värst länge i svensk
rättstavningslära för att ha konstaterat, att en stor del av
»bockarna» utgöras av fel mot samhörighetslagen eller av
undantag från denna. Till en del beror säkerligen detta
förhållande på rättstavningslärans behandling av detta kapitel.
Granskar man våra rättstavningsläror, finner man, att vid
varje ljud, där samhörighetslagen gör sig gällande, talas om
undantag från huvudregeln. Sålunda tecknas, heter det, kort
å-\]ud i undantagsfall med å, nämligen i ord, i vilka långt
å-\jud genom böjning eller avledning övergått till kort {gått
av gå, sådd av så)\ ^-ljudet tecknas med g eller gg framför
t i sådana böjda ord, vilkas oböjda form slutar på g eller gg
{sagt, snyggt); k- och ^-ljuden i förening skrivas med ks, eks,
gs i sådana böjda och avledda ord, vilkas stam ändas på k,
ek, g {köksa, säcks, högst); /-ljudet tecknas med v framför s
och t i böjningsformer av ord med v (till havs, djärvt)’, f-ljudet
tecknas med sj i sjöd, sjöng, sjönk, vilka enligt huvudregeln
borde skrivas med sk; /^ljudet skrives med tj i tjöt, där man
enligt huvudregeln skulle vänta k; ^-ljudet tecknas mot
huvudregeln med ng i participformerna sjungna, sprungna
stungna, tvungna, gångna, fångna och framför
avlednings-ändeisen -ning, då stammen slutar på -ng, {ansträngning), ja,
en författare finner det icke oförenligt med sin värdighet att
påpeka det märkliga sakförhållandet, det ordet långnäst tecknas
med ng trots följande g1; långt medljud dubbeltecknas i
böjningsformer av ord med dubbel konsonant {brunns, stacks, flackt)
etc., etc.
Som man ser, äro alla de s. k. »undantagen» grundade
på samhörighetslagen. Mest rationellt vore väl därför att en
1 Brate-Lindvall, Svensk språklära, sid. 18.
17 — 30773. Pedagogisk tidskrift ig30. Häft. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
