Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rudolv Körner. Reformkrav beträffande rättstavningsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 rudolv körner
på ett tidigare stadium är väl avskrivning efter diktamen av
på förhand inlärda (blandade!) övningar det enda förnuftiga.1
Busen grammatiken kan man nu inte komma ifrån i
rättstavningsläran, och för min del kan jag inte ansluta mig till
Beckmans på flera ställen2 uttalade åsikt, att den svenska
skolgrammatiken »bör utesluta rättstavningsläran, som har
intet sammanhang med grammatikan».
Genom en sådan enhetlig behandling komme man från
åtskilliga s. k. »undantag», och någon särskild framställning
av /"-ljudet, /^-ljudet och k- och ^-ljuden i förening skulle vara
obehövlig. Återstående ljud finge en enklare framställning.
Huvudreglerna för beteckningen av långt medljud, för vilket
i allmänhet uppställas minst sex regler, bleve:
Långt medljud dubbeltecknas:
1) i ordslut: hugg.
Und. i. m-ljudet utom i damm, lamm, ramm.
Und. 2. ?z-ljudet i an, ha?i, kan osv.
2) intervokaliskt: hugga. (Hit och ej till /-ljudet höra
ässja, hässja, hyssja osv.)
Und. m-ljudet i amen samt i böjningar och avledningar
av dom och Rom.
3) framför ändelser, som börja med l, n, r: lönnlig,
slipp-rig, skillnad osv.
Återstå så sex ljud: å- och ^-ljuden, för vilka det inte
lönar sig att uppställa några regler; ^-ljudet, som följer strikta
regler (typerna ungen, ugnen, unke7i)\ slutligen j-, tf- och
f-ljuden, vilka i viss mån kunna behandlas efter gemensamma
principer: ljudets beteckning bestämmes av den följande vo-
1 Jfr A. Axelsson Lindqvist, Om rättskrivningslära och
diktamensövningar (Pedagogisk tidskrift 1910, sid. 120 ff).
2 Se t. ex. Pedagogisk tidskrift 1903, sid. 335 ff., Verdandi 1904,
sid. 65. Ordbildningslärans betydelse för rättskrivningsläran framhålles
också med rätta av Torvald Lindstedt i artikeln »Ordbildnings- och
betydelseläran i modersmålsundervisningen» i Skola och samhälle 1926,
sid. 328 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
