Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rudolv Körner. Reformkrav beträffande rättstavningsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformkrav beträffande rättstavningsläran
237
Und. 2. hälft, tolft, ärftlig osv.: /-ljudet1 tecknas ljudenligt
i avledningar av ord med v.
Und. 3. jakt, flykt osv.: /^-ljudet tecknas ljudenligt i
av-ledningar av ord med g.
Und. 4. svälja (< svalg), sörja (< sorg), karakterisera,
karakteristik, karakteristisk (< karaktär).
Även denna uppställning tynges ju av icke få undantag
från huvudreglerna, men under det det vanliga påpekandet
av undantag från det vanliga beteckningssättet på grund av
samhörighetslagen i regel torde vara ganska onödigt — så
torde en lärjunge med blicken öppen för begreppet
samhörighet ej göra sig skyldig till fel som »fcöt» (för tjöt), att inte
nämna fel som »lågnäst» (för långnäst), som endast
förekomma i teorien —, så kan man ju inte för ofta fästa
uppmärksamheten på m- och ^-ljudens avvikande beteckning och
framför allt på det förhållandet, att böjningar i regel följa
samhörighetslagen men avledningar ofta ljudenlighetslagen.
Detta senare är ju ett av de svåraste kapitlen i svensk
rättstavning, och HESSELMAN har bara alltför rätt, då han i sin
läsvärda uppsats »Ortografiska reformer i språkhistorisk
belysning» (i Språk och Stil 1919) säger: »Man ser nu ofta
även hos goda författare och övade sättare stavningar som
hälvt med v eller räv st, torvtigt, t. o. m. räv sa, skavt», och
tyvärr måste man även instämma i vad han i fortsättningen
säger: »Det är ingen utsikt till att de (o: bockarna med v för
f) med tiden skola bli väsentligt färre än de äro för
närvarande.» Naturligtvis måste man förutsätta, att lärjungarna
gjorts ordentligt förtrogna med begrepp sådana som stam,
böjnings- och avledningsändelse, sammansättning osv., men i
regel ha väl eleverna förståelse för dylika begrepp på det
relativt sena stadium, man kan med någon behållning göra
rättstavningsläran till föremål för systematisk behandling, ty
1 Naturligtvis ej ^-ljudet, såsom saken oftast framställes, jfr Belanner,
»V-ljudet» eller »F-ljudet» (Pedagogisk tidskrift 1923, sid. 308 ff).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
