Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Folke Borg. Tre läroböcker i zoologi för realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 o anmälningar och »recensioner
figg. 183 (s. 134) och 188 (s. 137) något ändrades; i den förra
betyder a, i den senare hj två olika saker, vilka visserligen
förklaras i texten.
Vad detaljerna angår, kunna ett par småsaker påpekas. S. xiv
nämnes att »hos många däggdjur däribland även människan finnes
— — — ett smalt ben, nyckelbenet. Detta saknas dock hos
våra husdjur bland däggdjuren». Yttrandet ifråga torde icke
kunna undgå att giva upphov till det missförståndet, att saknaden
av nyckelben vore något utmärkande för husdjuren. Om lodjuret
säges (s. 7) först att det »kan bli stort som ett får», vilket är
en ganska besynnerlig liknelse, vidare att det »börjar numera bli
sällsynt — ett omdöme som ju kan förstärkas ända därhän att det f. n.
torde hotas av utrotning! — och slutligen att det »påträffas ännu
i Västergötlands — — — skogsbygder»i den av en av de tre
förf. (Sefve) nyligen utgivna läseboken i biologi finnes emellertid,
i en av prof. Ekman författad uppsats, den säkerligen korrekta
uppgiften att lon i nämnda trakter varit utrotad sedan 1907. S. 1 2
ställes hundens intelligens närmast efter apornas; den platsen
synes dock böra intagas av elefanten, medan hunden kanske
kommer som n:r tre. Räven säges (s. 13) nöja sig med sorkar
och råttor; dessa djur utgöra dock ofta hans huvudföda. S. 30
säges på tal om renen: »T. o. m. det halvsmälta maginnehållet
lär ätas av vissa folkslag», ett uttalande som förf. efter studier
av t. ex. lapparnas vanor torde kunnat formulera betydligt mera
kategoriskt. Då det är tal om bardvalarnas föda (s. 38) kunde nog
lämpligen planktonbegreppet införts; i detta sammanhang kan f. ö.
ett uttalande s. 214 anföras: »Trots sin ringa storlek erbjuda
planktonalgerna —–en utomordentligt rik näringskälla, varav
även mycket stora djur leva. De största av dem alla äro
bardvalarna, som huvudsakligen livnära sig av de små kräftdjur och
blöt djur, som förekomma i plankton» Q). Sid. 64 säges talgoxen
angripa och uppäta »andra småfåglars ungar» ; jag hänvisar till vad
ovan sagts angående en liknande uppgift i Bohlins bok. Samma
sida anges lärkan förekomma »endast där stora odlade fält finnas»,
vilket är missvisande; den är ju t. ex. en vanlig fågel på Ölands
alvar. S. 108 säges hörseln vara grodans förnämsta sinne; även
synen är dock god. Det är knappt i överensstämmelse med
vanligt språkbruk att tala om att grodynglen kläckas ur äggen
(s. 108). Det är ej blott hanen av lilla vattenödlan, vars buk
vid fortplantningstidcn »antar en rödgul färg» (s. 110). Vad
fiskarnas hörsel beträffar (s. 114) hänvisas till vad ovan sagts an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
