Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Verdenshistorisk Bibliografi - Vilh. Vessberg. Thomas Carlyle. Den franska revolutionen I; J. Burckhardt. Renässanskulturen i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 o anmälningar och »recensioner
förtyskat till Bergmann. Men allt detta är ju obetydligheter.
Boken ger alla historieintresserade en värdefull hjälpreda och bör
givet finnas i varje läroverksbibliotek. Vsbg.
Thomas Carlyle: Den franska revolutionen. Del I.
Översättning av d:r Alf Ahlberg. J. Burckhardt:
Renässanskulturen i Italien. Översättning av Lizzie Tynell. Båda
arbetena utg. av bokförlaget Natur och Kultur. Stockholm 1930.
Bokförlaget Natur och Kultur har utgivit de ovannämnda två
berömda historiska arbetena, som höra till de standardverk, som
varje historiskt intresserad bör läsa. Den föregående
översättningen av Carlyle’s arbete, av O. W. Alund 1884—x885, är
utsåld, och Burckharts arbete föreligger nu f. f. g. i svensk
översättning. Intresset med Carlyle’s revolutionshistoria ligger helt
och hållet i förfrns starkt personliga stil och uppfattning, som
visserligen icke utesluter stor noggrannhet i detaljer. Men det är
klart, att forskningen nu efter de snart hundra år, som förflutit
sedan Carlyle’s arbete utkom, kan giva oss en vida fullständigare
bild av det väldiga händelseförloppet. Det kan icke nekas, att
Carlyle’s starkt patetiska stil, med oratoriska utrop etc.. verkar en
smula irriterande och tröttande, men han skänker också så många
mästerliga teckningar av händelser och personer, interfolierade
av filosofiska reflexioner och en verkningsfull satir. Glanspunkten
i nu föreliggande del är skildringen av de stormiga dagarna i
början på oktober 1789, med teatraliska upptåg och svält,
högstämda tal och blodsscener, de lindrigt komiska figurerna av
Bailly och Lafayette, den perplexa nationalförsamlingen och det
rådvilla hovet, »filosoferna», som tycka att revolutionen »gått för
långt», och frihetens respektabla vänner, som hopplöst försöka
»konsolidera revolutionen».
Burckhardts arbete utkom 1860 och gäller ännu som ett av
de förnämsta i sitt ämne. Dock har den senare forskningen satt
hans uppfattning av renässansen i fråga. Den har ansett, att B.
i alltför hög grad betonat brytningen, skillnaden mellan medeltid
och renässans och förbisett de trådar, som förbinda de två
tidevarvens andliga liv. Dietrich Schäfer har framhållit, att
uppfattningen av renässansen som individualitetens födelse, blott är riktig
i fråga om dess konstnärliga sida. Åsikten om det oföränderliga
i medeltidens ståndstyper är ytlig. Betecknande för tiden är
tvärtom den äkta germanska principen om den enskildes rätt att
göra sig gällande. Men trots dessa invändningar kvarstår värdet
22— 30926. Pedagogisk tidskrift 1930. Häft. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
