Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Helge Gullberg. Vilhelm Cederschiöld. Konsten att skriva svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Än viktigare är det lilla kapitlet om referat av dikter s. 61—64
(»Bonden Pavo» och »Sven Duva»), då dylika uppsatser ofta
förekomma i skolorna. Särskilt förtjänar referatet av »Sven Duva»
att nämnas som mönster för språkbehandling. (Jfr förf:s
anmärkning om stilen s. 64!)
At utredningar och uppsatser över allmänna ämnen har ej så
mycket utrymme ägnats. Förf. har avstått från att anföra några
prov på sådana uppsatser men har i stället givit en del goda
dispositioner, utkast och anvisningar (t. ex. »Sömnens problem»,
»Växternas fröspridning», utredning av citat, »Var sparsam!»,
»Förslaget att införa ett världsspråk», »En verklig gentleman»).
Skulle någon till äventyrs tycka, att det givits för mycket färdiga
dispositioner, måste man komma ihåg, att dessa skola tjäna som
mönster, och att varje lärare själv vid skrivningarna naturligtvis
får variera ämnena för att undvika plagiat. I ett par fall hade
man kanske önskat mera tydliga dispositioner i stället för
synpunkter. Sålunda står nog mången skrivande elev trots
anvisningarna oviss om hur han bör disponera »Två porträtt av
Cor-nelius Tratt» s. 84 och »Uppriktighet och hänsyn» s. 92. Förf.
har emellertid säkert medvetet undvikit att i fall, där olika planer
äro tänkbara, anbefalla någon viss. Förf. strävar ju att locka
eleverna till att behandla sina uppgifter så självständigt som
möjligt, och häri ha de givetvis lättare att lyckas, om de få lära sig att
anlägga synpunkter på olika ämnen i stället för att inplugga
färdiga dispositioner.
Den andra delen är mera resonerande och innehåller flera
anvisningar, som av eleverna böra hälsas med glädje, särskilt av
dem som bereda sig för examensskrivning. Några lyckligt valda
exempel inskärpa vikten av att noga tänka på ämnets innebörd
(t. ex. »En svensk medborgares skyldigheter»), och därefter
redogör förf. för hur vissa ämnestyper böra uppfattas. I samband med
historiska sammanställningar, som diskuteras s. 102—104, kunde
också sammanställningar ur litteraturen ha berörts, t. ex. Dagny
och Hjördis i Ibsens »Haermaendene», Kvinnogestalterna i
Strindbergs »Mäster Olof» och Jämförelse mellan Pastor Nordström och
Gösta Berling. En mycket nyttig övning, som angives s. 104—
105, är att sammanställa likartade men ej sammanfallande ämnen,
t. ex. »Filip II», »Spanien under Filip II» och »Filip II och
protestanterna». Genom sådana övningar böra eleverna lära sig
att riktigt uppfatta olika ämnestyper. Särskilt intressant är
kapitlet om källor (s. 106—114, där förf. med goda exempel visar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
