Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Stockholms geografi i huvuddrag. Utgiven av Geografiska förbundet i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
ut på bekostnad av vattnet. Detta beror väl framför allt på den
fortgående landhöjningen — ung. 3,5 meter sedan år 1000
omkr., men också i hög grad på de stora utfyllningarna i både
Saltsjön och Mälaren, som inkräktat på vattenytan. Det kan
icke hjälpas, att en gammal stockholmare måste beklaga detta
och undra, om stadens tillväxt absolut nödvändiggjort dessa stora
utfyllningar, som i så hög grad förändrat stadens karaktär.
Folke Bergsten redogör för »Stockholms klimat». Gammalt
folks klagan över att somrarna blivit svalare och vintrarna
blidare bestyrkes av temperaturiakttagelser sedan slutet av 1700-talet.
Stockholms klimat har m. a. o. blivit mera maritimt, under det
att årets medeltemperatur icke undergått någon nämnvärd
förändring. Förf. påpekar, hur den ökade bebyggelsen, husens
förseende med värmeledning och den tilltagande trafiken höjt
medeltemperaturen en 1. annan grad i närheten av gatunivån i
Stockholms inre delar, varigenom på vintern slaskigt väglag blivit allt
vanligare, under det att den förstnämnda orsaken gjort att på
sommaren värmen i stenöknen ofta känns tryckande.
Den femte avdelningen handlar om »Geografiska betingelser
för Stockholms uppkomst» av Erik Granlund. Förf. redogör för
olika forskares åsikter. I likhet med Ahnlund förlägger han tiden
för försvarsanläggningar vid strömmen till början av 1200-talet.
För att utreda, vilka faktiska bevis vi äga för bedömandet av
landhöjningens gång, har förf. sammanställt alla säkra
höjdupp-gifter i litteraturen, vartill komma fakta insamlade under
revisionsarbetet på det snart utkommande nya geologiska kartbladet
Stockholm. De resultat till vilka förf. kommit, äro i huvudsak
följande. Det uppländska väldets hamnplats var ursprungligen G:a
Uppsala vid Fyrisåns mynning vid åkröken omedelbart norr därom.
Så småningom tvingade landhöjningen till en en ny hamn vid
Uppsala, dit åmynningen gått ned senast på 800-talet. Så
uppgrundas sundet ned mot Flottsund, och ännu mer försämras
sjöförbindelsen, då huvudleden genom Garnsviken uppgrundas. Som
följd härav uppkommer hamnstaden Sigtuna på den geografiskt
viktigaste punkten, och slutligen tvingar kravet på
tillfredsställande sjöförbindelser att vid 1200-talets början flytta centralpunkten
för handeln till den genom landhöjningen nyuppkomna mynningen
för Fyrisån, Stockholms ström.
»Stockholms folkmängd och utsträckning» är ämnet för Alfred
Söderlunds bidrag. Förf. har funnit halvtimmesisokronen från
Gustaf Adolfs torg lämplig som gräns. Denna omsluter utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
