Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Rudolv Körner. Uppsatsskrivningen på lågstadiet av den nya realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
4° RUDOLV KÖRNER
viss mognad hos författaren. Elever på detta stadium ha
emellertid ett alldeles otillräckligt ord- och frasförråd, beroende
på deras ännu ringa beläsenhet. Uppsatserna bli därför
klumpiga och tafatta. Jag måste därför anse det synnerligen
oklokt att på den femåriga linjen låta den egentliga
uppsatsskrivningen inträda redan i 25, då ju eleverna här äro ett
helt år yngre än lärjungarna i i4, men även i denna senare
klass tror jag det endast skulle vara en vinst — också ur
denna synpunkt — att skjuta på uppsatsskrivningen ett år.
Läsningens stora betydelse för uppsatsskrivningen är känd
och erkänd, en viss beläsenhet är i sjäva verket ett
oeftergivligt villkor för all uppsatsskrivning. Först då eleven
förvärvat sig en viss beläsenhet och erfarenhet, är han mogen
för ett mera självständigt författarskap. Jag instämmer
därför till fullo i de ord, som Adolf Noreen skrev 1903, då
1899 års läroverkskommitté ville låta den egentliga
uppsatsskrivningen inträda redan i tredje klassen. Noreen skriver:
»Få saker äro för barnets sunda utveckling farligare än att
för tidigt driva det till författarskap, om ock i minsta skala.
Ty detta uppammar en ovana, som gudnås ändå så lätt förr
eller senare inställer sig, den att yttra sig, utan att man har
något att säga. Innan barnet samlat någon nämnvärd smula
erfarenhet, skall det icke eggas till att låtsa en dylik, än
mindre pinas till att uttala sig om vad det icke begriper.
Annars blir följden den, som våra skolor också i rikt mått
har att uppvisa, nämligen att den unge kriaskrivaren antingen
drives till fusk och humbug, bestående i avskrift av mer eller
mindre goda källor med en till samvetets fredande gjord lätt
retouchering av språkformen, dock icke till det bättre, eller
ock lär sig, att orden äro till för att dölja, icke tankarne,
utan — bristen på tankar.»1
1 Adolf Noreen, Reformer i modersmålsundervisningen. Några
ord med anledning av läroverkskommitténs förslag i »Vårtids livsfrågor»,
1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
