Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Rudolv Körner. John Boman. Rättskrivningsövningar för inträdessökande till realskolans klass 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
nerhet våra rättskrivningsövningar. I)e senare äro ofta för att
tillfredsställa patentpedagogikens alla fordringar till den grad
metodiska, att det blir synnerligen ometodiskt att använda dylika
sinnrikt uttänkta övningar vid undervisningen. I all synnerhet
gäller det att vid inträdesprövningarna förelägga eleverna
provskrivningar, som å ena sidan bjuda på ett förnuftigt innehåll och
ett naturligt språk men å andra sidan ändå äro av en
svårighetsgrad, som gör det möjligt att genomföra en differentiering. För
inträdessökande till den femåriga och den fyraåriga realskolans
första klass har nyligen adjunkten John Boman utgivit en samling
rättskrivningsövningar, som synas mig väl uppfylla dessa krav.
Övningarna gruppera sig på två avdelningar, en avsedd för I5
(nedan betecknad I) och en för I4 (nedan betecknad II).
Rättskrivningsövningarna ha i stort sett karaktären av blandade
övningar, språket flyter i regel lätt och ledigt, och innehållet är
gott och omväxlande. En genomläsning av boken har givit
anledning till följande anmärkningar.
Osvenskt språkbruk, föranlett av strävan att få med
vissa ord: En liten killing till pojke (I: 8). — Men ingen
jämrade sig eller göt tårar (> grät) trots sveda och värk (I: ii). —
Iklädda endast de nödtvungnaste (> nödvändigaste) klädesplaggen
(II: 9). — Dessförinnan hölls vid Ansgarsmonumentet ett
minnestal av skolans skicklige historielektor, vari han skänkte skyldig
(/bjudet!) ära åt den man, som under självuppoffring och livsfara
först av alla gjorde vårt folk delaktigt av kristendomens
välsignelser (II: 15).— Utan att röja ett ljud av sina planer för någon
människa gjorde de i ljuvlig (/-ljudet!) hemlighet de vidlyftigaste
förberedelser till en jaktutflykt (II: 18). — Han erkände också,
att arbetet aldrig väckte någon verklig tillfredsställelse och hugnad
(det är en skolpojke, som talar!) hos honom (IF 29). — Glad och
öppen som det klara solskenet var hon jämt (II: 29).
Hopade svårigheter: En kväll i skymningen med tjocka
moln och bortskymda stjärnor höll en svår olycka på att ske på
Filla Värtan, en saltsjöfjärd tätt utanför Stockholm. Sex eller sju
ungdomar voro på väg över sjöns svartskimrande vatten i en liten
aktersnurra. De hade ej skytt att stjäla sig i väg utan lagenliga
lanternor. P^ndast i båtens för skönjdes en oansenlig lykta (II: 12).
— Men de flesta voro otvivelaktigt erfarna sjömän från
sommarfärder i skärgården och hade utan att skälva varit med, då stormen
tjutit och vågorna gått höga. Kanske hade de rent av någon
becksvart och stjärnlös natt kämpat med vid något skeppsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
