- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sextiosjunde årgången. 1931 /
110

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Henrik Petrini. Om teckning av dubbla konsonanter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO

HENRIK PETIRINI

I alla händelser får man icke ensidigt se saken från
synpunkten av hur lättlärd stavningen är. Orden böra även vara
lätta att skriva och lätta att läsa. Om man t. ex. skriver
»up» med ett p, så har man minskat besväret vid skrivningen
med inte mindre än 33^3 % för varje gång man skriver ordet,
medan inlärandet av stavningen är ett besvär, som man
underkastar sig bara en gång för alla. När man återtog
stavningen »ställde» med två l, blev sålunda besväret att skriva
ordet utökat med 17.% varje gång det förekommer. Hur
mycket gott 1906 års rättstavningsreform än kan anses ha
uträttat i fråga om förenkling av t- och ^-ljudens teckning,
så måste man beklaga, att den varit förhastad, när det gällde
teckningen av dubbla konsonanter.

Emellertid måste frågan om stavning av böjda och
härledda ord uppskjutas tills frågan om grunderna för de
egentliga huvudordens stavning är slutbehandlad, och därför komma
vi att här endast behandla användningen av dubbelkonsonanter
i huvudörd.

Ändamålet med dubbelkonsonant i svensk skrift är att
angiva, att föregående vokal är kort och betonad. Vid en
reform av stavningen ha vi i första hand att se till i vad mån
det angivna ändamålet är uppfyllt, och därför måste vi
undersöka de fall som strida mot regeln, d. v. s.

I då vokalen framför dubbelkonsonant är lång, och

II » » » » » obetonad.

Sedan ha vi att se till,

III om dubbelkonsonanten alltid användes då den behövs,och

IV » » användes onödigtvis.

I. I rent svenska ord användes icke dubbelkonsonant efter
lång vokal, ej häller i försvenskade främmande ord.
Undantag göra endast de fyra orden avvita} ballast, lovvart, roll?

1 Enligt Svenska Akademiens ordlista åttonde upplagan 1930.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1931/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free