Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Hygo Styff. Ellen Rydelius. Svenskt-italienskt parlörlexikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
dessa formulär kunna användas ordagrannt, men i så fall är det
ju bra att veta vad man skriver under. Likaledes vore det bra
att få se en ordagrann översättning av ordspråken i slutet av
boken, vilken meddelas endast i undantagsfall.
Tryckfelen äro, så vitt jag kunnat finna, ganska få. Sid. 259, 2
har en bokstav fallit ut i uppslagsordet stoppgarn. Sid. 362, 1
rad 8 står Dimmi che pratichi för chi.
Slutligen några ord om den grammatikaliska avdelningen:
Sid. v—xxxii innehålla en kortfattad grammatik. Här ges allra
först några allmänna regler för betoningen och sedan — efter
en redogörelse för vokalernas uttal — följer på nästa sida en
utredning av betoningen i diftonger och triftonger. Tydligen
höra dessa två, nu skilda paragrafer, närmare tillsamman än
författarinnan placerat dem.
Beträffande accentbeteckningen kan påpekas, att det icke skulle
ha skadat, om även i själva ordboken accent utsattes något oftare.
Exempelvis baule borde förses med accent i ordboken, då detta
ord ju är ett undantag från författarinnans regel. Formicolio
(177, 2 nederst) behöver samma förtydligande. (Se Fahlstedts
ital.-svenska lexikon!)
Författarinnan anger skillnaden i uttal mellan slutet och öppet
e, resp. o, vilket är av stort värde. Under konsonanterna saknas
upplysning om uttalet av j (ex. jettatore, 336, 2). Vidare saknar
man beteckning för distinktionen mellan klingande och klanglöst
s och z liksom i Carlander—Tombas bok, vilken är förebilden för
författarinnans kortfattade och översiktliga framställning.
Uttalet kunde angivas för egentligen franska ord, såsom cloche
(107) och tulle (296).
Därefter följer den egentliga grammatiköversikten. Här märka
vi följande: Sid. xn överraskas man av komparativformen di piu.
Det är först under mer i ordboken, som en fras förklarar formen
i fråga.
Sid. xiv säges: »I förhållande till verbet står ne alltid sist».
Detta är oklart och vilseledande, liksom samma fras strax efteråt,
då man ju kan tro, att ne skall placeras efter verbet. Vi märka
av sammanhanget, att placeringen av ne ej alls orienteras i
förhållande till verbet utan endast med hänsyn till övriga småord.
Därför kan regeln i fråga helt enkelt formuleras så, att ne står
efter övriga småord, medan ci står före de sedan uppräknade
orden.
Sid. xv undrar man vad ve betyder i rad 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
