Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nat. Beckman. Vår skolas historia II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Toneli, som likt andra sådana rätt motvilligt samverkade med
lärarna ifråga om disciplinens vidmakthållande. I serien
lärareporträtt fäster man sig särskilt vid Nils Salanders. Dråplig är
hans åsikt om resor: »Di säjer, att reser ä bildande. Men ja’ va
i Falköping här om da’n, och inte märkte jag, att jag ble bättre
för dä».
Det är omöjligt att inom ett snävt begränsat utrymme giva
någon resumé över det följande rika innehållet, som lämnar så
många värdefulla bidrag till vår skoluppfostrans historia.
Anmälaren vill därför koncentrera sin uppmärksamhet på kapitlen
»Skolans sociologi» och »Ur skolans inre liv», som förf. själv
betraktar som arbetets tyngdpunkt.
Icke i något av våra gamla stiftsläroverk ha väl traditionella
seder och bruk levat kvar så länge som i Skara. »En stor skola
i en liten stad» förklarar mycket. Förhållandet hade sina
olägenheter, särskilt var det betungande för staden att fullgöra sin
byggnadsskyldighet. Men å andra sidan beror nog Skaralivets
tjusning på den omständigheten, att skolan så fullständigt
dominerade staden. Lärjungarna utgjorde ett slags studentkår, och många
former verka akademiska: det årliga högtidliga rektorsombytet på
gymnasium, uppvaktningarna första maj för biskop och rektor och
ev. någon under året utnämnd lektor, en mängd regelbundet
återkommande fester med från 1700-talet nedärvda former m. m. Det
intressantaste med skolans sociologi i Skara är emellertid det
samhälle, som pojkarna själva byggt upp åt sig, grundat på en
sedvanerätt, som i detalj reglerade deras skolliv. Den i modern
pedagogik så mycket diskuterade frågan om självstyrelse i skolan
var i Skara löst av djäknarna själva. Grundvalen var respekten
för äldre lärjungar och stod i god överensstämmelse med 1820
års skolstadga, som bl. a. framhåller plikten för en lägre
avdelning att visa den högre billig aktning och företräde.
Rangordningen befrämjades genom de många olika skolmössorna, som
an-gåvo den klass en lärjunge tillhörde. De äldres informatorsskap,
som var regel långt fram i våra tider, verkade i samma riktning.
Det var en ganska invecklad etikett, som den nykomne hade att
sätta sig in i. Bl. a. fick icke du användas som tilltalsord till
kamrat i högre klass, t. o. m. icke till en andraklassare.
Snöbollskrigen voro sportmässigt reglerade, de yngre skulle alltid ha
numerisk övervikt. Under tio-minutersrasterna fingo endast
gymnasisterna promenera på Järnvägsgatans ena trottoar. »Krabbelund»
var tabu för alla utom gymnasisterna. De båda äldsta årsklasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
