Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nat. Beckman. Vår skolas historia II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
icke berodde på organisationen. Slutligen »fjäsk». Tillämpningen av
detta bud ledde emellertid till att skaradjäknar officiellt skulle
visa en trumpen uppsyn gentemot lärarne som kår. — Så olika
mot förhållandet t. ex. i Stockholm! — Detta hindrade
naturligtvis icke ett vänligt förhållande mellan lärare och lärjungar
individuellt. Förfin dröjer länge vid kårmoralen, som han illustrerar
med exempel ur handlingarna, både på dess goda och mörka
sidor. Hur saken pedagogiskt skall behandlas, är svårt att giva
allmängiltiga regler för. Det mesta beror härvid på rektor och
lärare och deras förmåga att taga kamratdisciplinen i uppfostrans
tjänst. Förfin räknar sin egen skoltid till kamratdisciplinens
klassiska period, då den visserligen övervunnit det mesta av nedärvd
råhet men fortfarande var effektiv. Men den fortlevde ännu länge.
Juhlin hade som rektor förtjänsten av att åstadkomma en
avspänning i förhållandet mellan lärare och lärjungar såsom kårer.
Något som mycket bidragit härtill, är enligt förfins omdöme de av
J, införda gemensamma skolutfärderna. — De nu så
omdebatterade idrottsdagarna hava här säkerligen en uppgift att fylla.
Kapitlet »Ur skolans inre liv» är det längsta (100 sid.) och
i fråga om innehållet viktigaste. Enligt sin uppfattning att
»skolans historia är dess rektorers», följer förf. de olika rektorernas
verksamhet t. o. m. Juhlins (— 1906), men behandlar även
åtskilliga lärare. Då de flesta redan förekommit på kap.
»Ögonvittnen», kan en viss upprepning ej undvikas; åtskilliga återkomma
f. ö. i anekdoterna i ett följande kap. »Kaleidoskop». Längst
dröjer förf. vid Wennerberg, »det stora namnet», och ger en
intressant karakteristik av W. som lärare, byggd på källor i första
hand. W. hade icke glömt, att han själv varit skaradjäkne. Till
det faktum, att W. och Juhlin, läroverkets populäraste lärare
under ett århundrade, båda hade en mycket stor del av sitt intresse
riktat på ting utanför skolan, anknyter förf. den reflexionen: skall
lärarens kall vara ett undantag från regeln: »Hvad du er, vaer
fuldt og helt og ikke stykkevis og delt». Samma reflexion ha
nog andra gjort ifråga om andra framstående skolmän: jag
tänker för min del på Ragnar Törnebladh och bröderna Carl och
Sixten von Friesen. Men också lysande exempel på motsatsen,
ett helt uppgående i kallet, kunna lyckligtvis framhållas: jag vill
bl. a. nämna Karl Lundberg och framför alla Sigfrid Almquist.
Vad rektorsämbetet beträffar, är att märka, att till 1849
gymnasium och nederskola voro skilda läroverk, ehuru inom samma
skolhus, med skilda kollegier, som meddelade sig skriftligen med var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
