Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nat. Beckman. Vår skolas historia II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l8o
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
andra; att inom gymnasium rektoratet årligen växlade — till
föga främjande av ordningen — medan det inom nederskolan med
tiden blev allt mera fast och därigenom fick ökad betydelse.
Detta framträder bl. a. i de stadgade rapporterna till de s. k.
skolrevisionerna 1824, 1832 och 1843, som från skolrektorernas
sida äro mycket givande, under det att gymnasierektorernas säga
just ingenting. 1849 är ett viktigt år i svenska skolans historia;
då förenades skola och gymnasium till ett läroverk, och då
upphörde indigenatsrätten för lärare. Ännu under läsåret 1870—
1871 innehades emellertid i Skara samtliga 22 ordinarie
ämneslärartjänster utom en av västgötar, och av dessa voro sex söner
till lärare vid Skara läroverk. Ett karakteristiskt drag ännu 1871
var, att av 16 adjunkturer 7 bekläddes med »djäknemagistrar»,
d. v. s. utan akademisk examen. Förf. dröjer vid dessa och
granskar deras 1 ärar duglighet, som han finner huvudsakligen ligger
i drillen, inpluggandet av elementära saker, och deras
vetenskapliga underbyggnad, som ofta tycks ha varit bristfällig. Även i
Stockholm voro på anmälarens skoltid »djäknemagistrar» icke
ovanliga, och jag räknar bland dem flere av mina bästa lärare,
utan begränsning vare sig pedagogiskt eller vetenskapligt. En
sådan lärare, framstående botaniker, var åtskilliga år huvudlärare
i sitt ämne (naturalhistoria), innan ännu läroverket fått något
lektorat i biologi.
Det är åtskilliga duktiga rektorer av den gamla typen, som
passera revy. Man fäster sig särskilt vid D. Danelius (—1836),
som bl. a. försvarade nederskolans lärjungar mot gymnasisternas
övergrepp och befrämjade ämnesläsningen gentemot systemet med
klasslärare. Hans anordning med timplanen strandade bl. a. på
»djäknekokerskornas» klagomål över de besvärliga måltidstimmarna
— denna klagan väl känd också nu.
Utdragen ur hans ämbetsskrivelser verka uppfriskande och
modiga, och han vågar säga överordnade, att de skriva
skolförordningar, som om de aldrig gått i skola och aldrig haft barn.
Den förste rektorn för det förenade läroverket var N. L. Ahlberg,
förut rektor vid lärdoms- och apologistskolan. Detta var så
mycket märkligare, som rektor valdes och A. fick alla rösterna utom
en, d. v. s. lektorerna trädde frivilligt tillbaka. Han var
tydligen också en överlägsen personlighet. De många kollegiemålen
måste här förbigås, även det om »det stora upproret» 1870, som
jämte den stora eldsvådan s. å., då pojkarna fingo guldmedalj
för sitt räddningsarbete, växte till oerhörda dimensioner i tradi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
