Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nat. Beckman. Vår skolas historia II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
tionen. Emellertid behövde nog Skara läroverk en uppryckning,
och mannen, som fick detta värv, var den sedan så kände
pedagogen J. P. Lagergren, rektor vid 30 års ålder 1873. Han
regerade med stränghet och lyckades få bort några oseder, men
han saknade nog den riktiga pojkpsykologien och föll på
pojk-solidariteten. Efter honom kom 1878 den humane och
sympatiske F. Ödberg. Han hade förut varit lärare vid Maria skola i
Stockholm, och av yttranden av hans lärjungar, mina jämnåriga,
vet jag, att han var skolans kanske mest omtyckte lärare. Förf:s
uppgift är här särskilt grannlaga, då Ö. tillhörde hans egen
skoltid. Som rektor hade han sina svagheter både i fråga om laga
former och i disciplinmål, men förf. kan taga honom i försvar
mot anmärkningar i Juhlins »Minnen». Den siste Skara-rektor,
som behandlas, är J. Juhlin. Hans rektorstid 1893—1906 var
en glansperiod. Det behövdes en stark ledning för ett mer än
vanligt bångstyrigt släkte. Och J. var mannen. Han grep
tyglarna med kraft, men med sitt goda humör förstod han sig på
pojkar och åtnjöt en popularitet utan motstycke. Han vågade
försöket att fullt och helt få grepp om pojkarnas rättskänsla och
eliminera den för en skarapojke bittra pliktkollisionen mellan
att tala sanning och »skrävla». Pojkarnas exteriör blev mera
prydlig än förr. Hans system var raka motsatsen. till det
nuvarande byråkratiska, och han var den siste representanten för en
rektorstyp, som numera anses otidsenlig. Det kan då vara något
att tänka på, att det för närvarande icke finnes någon
läroverksman, som av forna lärjungar fått mottaga så många och så äkta
bevis på tillgivenhet som han.
Förf:s verk ger ofantligt mycket av kulturhistoriskt värde. Att
det måste uppskattas av skaradjäknar är klart, men även andra
kunna läsa det med rik behållning. Det lär oss värdera det
gamla svenska stiftsläroverket med dess historiska traditioner.
Måtte de bevaras! Kan man tänka sig något mindre stilenligt
än att göra ett sådant läroverk till en samskola! Efter slutad
genomläsning återgår man gärna till Erik Dahlgrens skildring av
våren i Skara 1924 (bl. »Ögonvittnen»), då det gamla skollivet
ännu i stort var sig likt. Man ser framför sig staden i grönska
på slätten med den blånande Billingen och Kinnekulle,
»Västergötlands Fujiyama», i bakgrunden. Domkyrkan och de henne
omgivande byggnaderna: skolhuset, konsistoriehuset, stiftsbiblioteket
bilda en enhetlig tavla. I Krabbelund och »Botan» ljuder sången
efter traditionellt program, alltid Runebergs vårsång: »Välkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
