Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kungl. Skolöverstyrelsen. Medgivna läroböcker i kristendomskunskap - Granskningsmännens utlåtanden: Gunnar Norberg över Klefbeck-Wijkmark, Lärobok i kristendomskunskap för realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo
KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN 2 o I
i Alperna»; förff. avse Apennierna; sid. 176: »Då Loyola
tillfrisknat, biktade han alla sina synder i ett närbeläget
benediktin-kloster;» avståndet c:a 40 mil; sid. 204: »De lägst stående
naturfolken bo i Australien och ögrupperna därutanför»; vilka
ögrupper, som än åsyftas, är uppgiften mindre korrekt. — Sid. 146:
»Winfrid — — — blev nu oblat i klostret.» Härom yttrar
Hans von Schubert i »Grosse christliche Persönlichkeiten» (övers,
av H. Wijkmark 1927): »Das ist doch nicht ganz richtig.» —
Sid. 147: »I Thiiringen fann han (= Bonifatius) sig icke till rätta.
’ Släta präster kunde ej bära den stränga benedektinens ok.»
Detta påstående kräver en något närmare motivering för att kunna
förstås. Då B. anlände till Thiiringen kom han ju ej som missionär
till ett rent hedniskt land utan fastmer som påvens befullmäktigade
ombud och reformator till ett av iro-keltiska missionärer kristnat
land. Såsom »släta» betecknar väl alltså Willibald här de (fromma?)
keltiska präster, som ej ville böja sig under påvens ok och
därför av B. blevo bekämpade. — Sid. 155: »Han (= Franciskus)
skröt gärna av att vara obildad.» Mellan denna uppgift och
v. Schuberts: »Han betecknade sig gärna själv som obildad» är
ett svalg befäst. »Guds lille fattige» var dock ingen vanlig
skrodör. »Skrytet» var nog mest av det slag, som aktar all
kunskap, som inhämtats vid Gamaliels fötter, såsom ett avskräde.
Det är ej fritt, att man skulle önskat finna ett korn av samma
sunda kulturkritik jämväl i föreliggande lilla häfte, där man sid. 209
på tal om själavandringsläran får veta, att »en modern
vetenskapsman skulle här komma att tänka på energiprincipen», och där
uttryck sådana som »bildningsgrad och kultur» (sid. 198),
»bildning och kultur» (sid. 198, 247), »vetenskap och kultur» (sid. 213),
vetenskap och bildning (sid. 214) upprepas med en så tröttande
monotoni, att de till sist måste komma att framkalla en ur
bildningsynpunkt mindre hälsosam kulturövermättnad. —Sid. 163: »Birgittas
reliker lockade pilgrimmer men än mer den Franciskusavlat, som
här stod att få.» Befaras kan, att förff. med denna avlat dragit
alltför stora växlar om också ej på lärarnas kunskap så dock
på lärjungarnas kunskapstörst. — Sid. 167: »Om någonsin en
munk kommit till himlen genom klosterlevnad, måste också jag
komma därin.» Den mindre vårdade översättningen av lutherordet
(»— — so wollt’ ich auch hineingekommen sein») vållar här
missförstånd. — Sid. 177: »Därefter uppsöker han (= Loyola)
en grotta i bergen och plågar sig en längre tid med hårda
späk-ningar. De utfördes efter en bestämd metod, som han själv be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
