Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kungl. Skolöverstyrelsen. Medgivna läroböcker i kristendomskunskap - Granskningsmännens utlåtanden: Gunnar Norberg över Klefbeck-Wijkmark, Lärobok i kristendomskunskap för realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN 2 o I
2 o I
kyrkans övertagande av den tyska missionen i Indien gällde endast
en del av densamma (Leipziger-missionen) och ägde rum ej efter
utan under själva kriget (1915). Att i detta sammanhang tala
om upprättandet av »ett svenskt missionsstift» är så till vida
vilseledande, som det här närmast gällde grundandet av en inhemsk
evangelisk-luthersk tamulkyrka, enligt gällande konstitution i
viktiga delar oavhängig av Svenska kyrkans mission. — Sid. 212:
»Särskilt var det en stor svart sten (Kaaba), som dyrkades i ett
heligt rum i staden Mekka.» Kaaba var och är en fyrkantig
stenbyggnad, i vars östra hörn den svarta stenen blivit inmurad. —
Sid. 213: »Flera gånger under medeltiden hotades själva Europa
av det turkiska sultanväldet. Slaget vid Poitiers 732 och
stormangreppen mot Wien under Suleiman II:s tid 1529 känna vi från
allmänna historien.» För den händelse man vågar förutsätta
något som helst inre sammanhang mellan de båda meningarna,
måste man starkt ifrågasätta lämpligheten av den här framträdande
konstellationen: medeltiden—Suleiman II, turkiska sultanväldet—
slaget vid Poitiers. — Sid. 243: ^Demeter och hennes dotter Kore
representerade den gamla och den nya skörden». Frånsett det
rent meningslösa i att här medtaga dylik kompendievisdom, äro
de gjorda distinktionerna allt annat än klara. Både Thesmoforierna,
vid såddens början, och skördefesten, då säden tröskats, voro
helgade åt Demeter. Den vackra symboliken i Kore-myten
däremot kommer här ej alls fram. — Sid. 250: »Själv ville han
icke gärna kallas med Messiasnamnet. Han vet sig vara
Människosonen» o. s. v. Gentemot en dylik exeges kunde rimligtvis
andragas någon annan. Så länge överhuvud vetenskapliga
standardarbeten på ifrågavarande forskningsområde (ex. Bousset-Gressmann:
Handbuch zum Neuen Testament, Band 21, 1926) ännu alltjämt
förfäkta en mening av delvis rakt motsatt slag, förefaller det
nästan förmätet att i ett arbete av denna elementära art urgera
en hypotes, så omstridd som den här framförda. Det kan tyckas,
som hade förff. gjort rättast i att jämväl på denna punkt
förbliva vid sin förut — ifråga om totemismens uppkomst —
intagna ireniska ståndpunkt: »ärinu icke fullt klarlagd av
vetenskapen» (sid. 203).
Språkformen är, minst sagt ojämn. Livsbildernas stil, klar,
koncis, konturfast — ett mönster för läroboksförfattare —
övergår alltmer i ett dunkel, där man ej lätt upptäcker några fel.
Jag nämner såsom exempel: Sid. 200: »Naturfolken ha ännu
icke lärt sig att behärska naturen. De känna sig beroende av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
