Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kungl. Skolöverstyrelsen - Yttranden över H. Steen, Jesu förkunnelse och kristen tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo
KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN 2 o I
icke blott vår Mästare och Frälsare utan också vår Herre» etc.
Samordning av synpunkter, vilka — såsom här — i viss följd
täcka varandra, hade helst bort undvikas. — Sid. 55: »Medan
ordet i första hand riktar sig till förståndet, är det känslan, som
först och främst påverkas av sakramenten». Då förf. med »ordet»
avser »först och främst bibelordet, men också kyrkans liturgi,
predikan, psalmer o. d.» (sid. 54), är den intellektualistiska
ensidigheten i den först citerade satsen uppenbar; vad åter
innehållet i de sista satserna beträffar, synes det ej fullt klart, vems
känsla det är som vid barndopet »först och främst påverkas».
— Sid. j6: »Därför skola vi med tacksamhet tänka på de
släkten, som gått, och med ansvarskänsla arbeta på att - förkovra vårt
lands andliga och materiella rikedomar» o. s. v. I en kristen
sedelära sådan som denna torde sistnämnda, nationalekonomiskt
färgade uttryck lämpligen böra utbytas mot ett annat och bättre.
— En liknande sammanblandning av synpunkter och värden
kommer till uttryck även vid framställningen av y.e budet (sid.
So/.): »Detta bud inskärper aktning för andras egendom.
Äganderättens helgd är en av de viktigaste grundvalarna för det
mänskliga samhällslivet. — — — All egendom är Guds, ty jorden är
Herrens och allt vad därpå är (Ps. 24: 1). Vi äro förvaltare av
Guds gåvor. — — — Kristendomen uttalar sig icke till förmån
för någon viss ekonomisk samhällsform». Även om här vart
särskilt stycke kan synas rimligt nog, torde dock ett frågetecken få
sättas för det hela. — Sid. 86: »Såsom synden blir en källa till
ofrid och olyckor, så medför lydnaden för Guds vilja lycka och
välsignelse icke blott åt en själv utan även åt andra». En dylik
förtäckt »lycko»-moral stämmer föga överens med Nya testamentet,
där det dock som bekant heter, att vi skola ingå i Guds rike
»såsom genom eld». Vid den elden »gräddas ingen
lyckopannkaka», åtminstone inte — »åt en själv». Kanhända har Kant i
denna punkt rätt tolkat evangeliets mening: man bör tänka på
egen plikt men på andras lycka. — Sid. 101: »Jesu person ses
hos Johannes delvis från en annan synpunkt än hos synoptikerna.
Han är här omstrålad av en gudomsgloria. — — — Evangeliet
vill tydligen hos sina läsare väcka tro på Kristi gudom» etc. Då
denna strävan av förf. stämplas såsom en av de »djupgående
olikheterna» (sid. 100) mellan nämnda evangelier, känner man
sig manad att inlägga en bestämd protest. En gradskillnad
föreligger men ej en artskillnad. — På tal om 300- och 40o-talens
lärostrider i Österlandet heter det sid. 100: »Det gällde att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
