Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
SVANTE BOHMAN
Författaren bestyrker nämnda innebörd, då han säger, att »den
sjuke icke eller blott mycket ofullständigt förstår betydelsen av
det talade ordet, oaktat han hör själva språkljuden som sådana».
Likaså säges att den orddöve kan »i stor utsträckning artikulera
ord. Men vad han härvid presterar, är ej sällan ett obegripligt
sammelsurium . . . Ordförväxligen eller parafasien är ett vanligt
symptom . . .»T Dessutom kan han »endast med svårighet
sammanfoga bokstäverna till satser och ord», då han skall läsa högt.2
Detta slags afasi tycks kunna användas som stöd för Huey’s
m. fl:s uppfattning om meningen såsom det ledande vid tal och
läsning, varvid dock återstår att klargöra vad som kan menas
med att meningen »leder». I det följande återkommes därtill.
Aro de associationer, som förbinda ordens och satsernas
meningsinnehåll med deras akustiska komponenter, förstörda, så är
alltså erfarenhetsenligt den naturliga verkan därav, att talet ej
sällan blir ett obegripligt sammelsurium och ordförväxling
vanligen inträffar. Likaså måste den sjuke, då han läser högt,
av samma anledning ha svårighet för att sammanfoga bokstäver
och ord och att eftersäga dem. Härvid kommer då ej endast
meningens antagna, ledande roll i fråga. Att läsa högt är
nämligen ej blott att förstå som ett motoriskt förlopp, lett av
det meningsfyllda sammanhangsmedvetandet, utan det
akustiska spelar in och då även på så sätt, att det uttalade och
hörda ordet verkar tillbaka stödjande på uttalet. En tydlig
erfarenhet härav får man, om man, sedan öronen ordentligt
öm-bundits, glömmer detta och vill tala med någon. Sig själv
omedvetande skriker man då fram orden, naturligtvis beroende
på att dövheten gör sig gällande. Emellertid kan naturligtvis
eftersom det dels beträffar skador i sambandet mellan hörselsinnet och
det akustiska föreställningscentrum och dels skador i sambandet mellan
det senare och begreppscentrum samt övriga sinnescentra.
1 A. a. s. 38.
2 A. a. s. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
