Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
SVANTE BOHMAN
De utgöra ju vardera psykologiskt sett endast den olika
tidsföljden av samma associationsräcka. De äro var och en på
sitt sätt endast olika, associationssätt, olika psykiska
inställningar. Skrivövningen är därför av betydelse även för
läs-övningen och vice versa. Ty enligt experimentalpsykologin
är det ett känt faktum, att vid inlärning av en bestämd
tidsföljd av minneselement associationer bildas ej blott i
tidsföljdens riktning utan tillika i motsatt riktning. Inläres t. ex.
minnesräckan a-b-c-d, så kan den även återgivas d-c-b-a, om
än ej med samma lätthet. Den psykologiska skillnaden mellan
läsning och skrivning är — bortsett från varderas skilda
motoriska element —, att under den förra äro associationerna
från ordens teckenbilder till deras betydelser och till deras
uttal förhärskande, medan vid den senare associationerna
förlöpa i riktning från ordens betydelser till huvudsakligast deras
teckenbilder.
Angående läsningen kan betydelseföreställningarnas roll
lätt exemplifieras på följande sätt. Det är säkerligen en
allmän erfarenhet, att en lättbegriplig text läses flytande högt
med mindre ansträngning än en svårförståelig, och likaså att
den senare, sedan den genomlästs en gång och dess innehåll
är uppfattat, därefter läses med lätthet. Man vet nu vad
texten innehåller och föregriper därför varje mening, vilket
givetvis medför, att språkets associationsmekanism lättare
aktualiseras. Denna erfarenhet är givetvis ej så markant på
läsövningens tidigare stadium, eftersom den förutsätter, att
språkets ifrågakommande associationer redan äro anlagda och
erhållit större grad av fasthet. Genomläsningen medför då, att de
lätt aktualiseras. Men förhållandet visar dock
betydelseföreställningarnas roll vid läsning av meningsfylld text. Lika
oförnekligt framträder den, om man frågar sig, varför man
vid läsning av meningsfylld, sammanhängande text uttalar
exempelvis »a» i »halt» (= slipprigt) långt men däremot samma
bokstavstecken kort i »halt» ( = stanna! eller = ofärdig). Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
