Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMBANDET MELLAN RÄTTSKRIVNINGENS PSYKOLOGI OCH METODIK 28 I
text utan sammanhang finnes ingen anledning att uttala samma
teckenbild olika. Ännu tydligare är självklart nog meningens
bestämmande roll vid välläsning. Det gäller ju därvid, att
genom uppehåll och olika betoning av ord inge en mera
levande, en mera konkret och mera känslofylld upplevelse av det
i texten skildrade. Dessutom är det ett
experimentalpsykolo-giskt faktum, att man uppmärksammar en längre
meningsfylld ordräcka än en meningslös sådan, detta då beroende på
att de varseblivna ordens sammanhängande betydelser hastigt
utlösa ett fullständigt sammanhang, för så vitt detta återger
en för subjektet vanlig erfarenhet av något slag.
Beträffande skrivning är förhållandet likartat. Man
behöver blott fråga sig, vad det är som leder eleverna att skriva
rätt sådana dikterade,likljudande ord som hov och håv,bleck och
bläck, ljuta och gjuta, kära och tjära m. fl., eller hur man t. ex.
skall lära barn i Uppsalatrakten att skriva »en» och »än»,
»en enda» och »ända till» i riktiga sammanhang. Svaret är
detsamma: Meningen leder; mellan meningen och synbilden
skall väsentligen associationen innötas i sådana fall som
anförda. Barnen få helt enkelt lära sig skillnaden mellan vissa
meningssammanhang och deras teckning t. ex.: En stol och ej
två; mer än en stol; större än; ända till o. s. v. De få lära
sig, hur bläck att skriva med stavas, o. s. v. Skrivbilden
är härvid direkt beroende av ordbetydelsen, medan däremot
ordets akustiska komponent ej uppmärksammas. I enlighet
härmed är följaktligen metoden den, att låta barnen öva sig
i att skilja mellan å ena sidan olika meningssammanhang och
ords olika mening och å den andra deras olika teckning i skrift
på grundval av deras olika betydelser. Åtminstone det
förstnämnda kan mycket väl ske även under läsövningarna. Man kan
väl fordra av läsövningen, att den ej blott har ett språkligt,
estetiskt syfte utan tillika ett intellektuellt, att sålunda barnen
även få lära sig att förstå vad de läsa. Barnen få alltså
beträffande rättskrivningen t. ex. som uppgift att till en påföljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
