Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMBANDET MELLAN RÄTTSKRIVNINGENS PSYKOLOGI OCH METODIK 28 I
för att realisera detta mål skola de företaga övningen. Allra
först skall man då naturligtvis se till att barnen förstått textens
innehåll och att de kunna uttala dess ord utan svårighet.
Nödvändigheten av ordens förståelse för rättskrivning har i Sverige
framhävts av S. Westberg.1 Givetvis spelar härvid även den
1 E. Westbergs inlärningsmetod, framlagd i
Rättskrivningsundervis-ningen (1928), är att rekommendera. Den innebär intet konstlat
förfarande, utan endast en uppdelning och skärpning av de fyra moment,
som naturligt föreligga vid en reflekterad avskrivning. Dessa äro:
»1) fixeringen jämte den begreppsmässiga uppfattningen, 2) memoreringen,
3) skrivningen och 4) granskningen». N:o 2 består i att eleverna efter
det uppmärksamma iakttagandet stava ordet utantill. Övningen är
emellertid alltför tidskrävande som skolmetod. Läras barnen att sköta sina
hemuppgifter därefter, så blir det en lämplig metod, och övningen blir
därtill effektivare, om barnen då äro medvetna 0111 att de skola bli
förhörda dagen därpå. Det material, som skall inläras, kan härtill från
ar-betsekonomisk synpunkt inskränkas till att bestå av ord utan
sammanhang, vilkas betydelser redan äro barnen bekanta eller klargjorts för
dem innan inlärningen. Barnen behöva då ej uppta tiden med sådana
vanliga ord, som de redan kunna stava, ord som och, men, en o. s. v.
Ävenså upptas ej tiden därmed vid den diktamen, som företages för
att utröna hur mycket barnen lärt, och varvid läraren ävenså
aktuali-’ serar de inlärda ordens betydelser. Han förklarar alltså varje ej för
barnen självklart ord, medan de skriva ordet i fråga. Det från Amerika
införskrivna tillvägagångssättet, att inlära de allmännast förekommande
orden i det talade språket är givetvis av praktisk betydelse, blott man
härvid tillika tager hänsyn till olikartad miljö och därmed givna
relativt olikartade ordval. Lands-, stads- och kustbefolkningar skilja sig
i många avseenden, liksom folk från olika samhällslager och yrken.
Denna inlärningsmetod fullkomnas, om den förbindes med övning i att
uttala orden tydligt och i att skilja mellan ordens olika meningar och
deras teckning i enlighet därmed. — Angående den vanliga omskrivningen
av fel, så är denna på grundval av den berättigade kritik, som riktats
mot den rena avskrivningsmetoden, att förkasta. Bättre är att läraren
t. ex. endast utsätter felens antal efter skrivningen och sedan överlämnar
åt eleven att på egen hand finna ut dem, rätta dem och utsätta bockar.
På ett lägre stadium kan han dessutom utsätta punkter i mariginalen för de
rader, i vilka fel finnas. Eleven behöver då endast undersöka dessa rader.
Dennes uppmärksamhet och viljeansträngning blir härvid starkare och
20—31806. Pedagogisk tidskrift 1931. Häft. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
