- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sextioåttonde årgången. 1932 /
16

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Rudolv Körner. Om uttalsbeteckning av egennamn i våra historiska läroböcker - Rudolv Körner. Singulara eller plurala predikatsverb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 O

RUDOLV KÖRNER

men av franska historici, t. ex. E. Lavisse, A. Malet, skrives
Pépin och i överensstämmelse därmed bör uttalas [pepe]. —
Italienska: Boccaccio [boka! tf o], Botticelli [botitfsli],
Magenta [mad$enta], Marengo [mûrs 7]go], Mascagni [maskalyii],
Medici [meditfi], Michelangelo [mikela’ndçelo], Vinci [vi’ntfi].
— Spanska: Cortez [korte’fi],YizdLrro[pifiaro]. I detta
sammanhang kan påpekas en felskrivning i Pallin-Jacobson, Nya
tidens historia, 10 uppl., s. 37, där skrivningen Velasquez
bör rättas till Velazquez [vela!pkep]. Observera även
skrivningen Calderön, ej Calderon. — Ryska: Boris Godunov
[bart s gdduno’f], Kerenskij [kje rinski], Lenin [Ijenin],
Romanov [ramandf], Sovjet(-Ryssland) [savjet]. O. s. v.

Jag har med denna lista över några få valda egennamn
velat påvisa nödvändigheten av att namn, som i något
avseende kunna inbjuda till ett oriktigt uttal, förses med
uttalsbeteckning. Författarna till historiska läroböcker skulle
därför säkerligen göra både lärare och elever en stor tjänst, om
de vid utarbetandet av sina läroböcker försåge egennamnen
med uttalsbeteckning, vilken givetvis borde utarbetas av olika
fackmän, så att inga oriktiga uppgifter insmyga sig.

Singulara eller plurala predikatsverb?

Av Rudolv Körner.

Den viktigaste av de många onödiga olikheterna mellan
svenskt skriftspråk och talspråk är det förhållandet, att i det
förra skillnaden mellan verbets singulara och plurala former
alltjämt upprätthålles. I svenskundervisningen måste mycket
arbete nedläggas på denna detalj, varigenom mycken tid går
förlorad, som annars väl behövts för andra och viktigare
uppgifter.

Då ju pluralformerna i talspråket för ett par hundra år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:54:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1932/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free