Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Rudolv Körner. Singulara eller plurala predikatsverb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
RUDOLV KÖRNER
fessor Lauritz Weibull i tidskriften Scandia, professor
Hjalmar Lindroth (i »Aktuella språkfrågor») m. fl. En tidning,
Folkets Dagblad Politiken, har anslutit sig till »det nya
skriftspråket», detsamma gäller t. o. m. om en skolbok, i sin
Fransk grammatik (5 :e uppl.) låter sålunda Hugo Hultenberg
plurala subjekt ofta följas av singulara predikat.
Ehuru sålunda språkmännen gilla de singulara
verbformerna och författarna börjat ansluta sig till dem, följer
givetvis icke därav, att eleverna i skolan utan vidare kunna tillåtas
att använda dem. Alf Hildinger har alldeles rätt, då han i
sin ovannämnda uppsats skriver: »En studerad man kan
använda genomgående singularform av verben, då alla förstår,
att han inte gör det av okunnighet, men hos en enbart
folk-skolebildad får ett sådant företag lätt nog sken av
okunnighet.» Så länge därför singularformerna icke erkänts såsom
likställda med pluralformerna, så länge måste vi i skolan
dragas med de senare. Ty det är alldeles klart, att här
föreligger ett fall, där den enskilde läraren icke kan handla, såsom
han själv finner vara riktigast.
Detta utesluter emellertid icke, att vi redan nu i ett par
fall både kunna och böra använda den singulara verbformen.
Det ena fallet gäller predikatet vid ni, som alltid bör följas
av singulart predikats verb. För diskussionen härom se Gustaf
Widbeck, Verbets form efter pluralt Ni i Pedagogisk tidskrift
1922, sid. 174 ff. och Adolf Rydberg, Verbets form efter
pluralt ni, ib. 1923, sid. 20 ff.
Vidare böra givetvis i dialoger endast verbets
talspråksformer tolereras. Medlemmarna av Stockholms ortsförening
av Modersmålslärarnas förening, som på ett möte i nov. 1929
behandlade denna fråga, enade sig också om »att i samtal i
skrift bör i alla tre personerna singularfcrmen av verbet
användas vid pluralt subjekt» (Årsskrift för modersmålslärarnas
förening 1930, sid. 5).
Slutligen bör i lägre stil och i all synnerhet i förtrolig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
