Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Rudolv Körner. Singulara eller plurala predikatsverb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINGULARA ELLER PLURALA PREDIKATSVERB ? I?
lin (Det offentliga talandets konst, I, s. 27 ff.) och i all
synnerhet om Wilhelm Cederschiöld (se ovan!). I en särskild
uppsats, betitlad »Verbens pluralform i skriftspråket» i
tidskriften Skola och Samhälle 1924, sid. 75 ff. har Alf
Hil-dinger framhållit betydelsen av en reform i nämnda avseende,
slutligen förtjänar också erinras om de synpunkter på
sakfrågans bedömande, som framlagts av Harald Dahlgren i
uppsatsen »Det nya skriftspråket» i MLF:s Minnesskrift 1912
—1922, sid. 90 ff.
Författarna själva ha numera också börjat frigöra sig från
den s. k. kongruensregeln. Sixten Belfrage har i sin
uppsats »Strindberg och kongruensregeln» i Skola och Samhälle
1926, sid. 52 ff. (jfr ib. 217 ff., 340 f.) framhållit, ätt August
Strindberg i synnerhet vid återgivande av talspråk ofta
använder den singulara verbformen och att avvikelserna från
kongruensregeln med åren bli allt talrikare. — Selma
Lagerlöf använder verbets talspråksformer i flera av sina böcker
icke blott i dialoger utan även i Övrigt (Liljecronas hem,
Kejsarn av Portugallien, Ett barns memoarer). — En
författare har nyligen deklarerat sin ståndpunkt i denna fråga. Det
är fru Marika Stiernstedt, Sveriges Författareförenings
ordförande, som i samband med den rundfråga, som Dagens
Nyheter gjorde i våras med anledning av den nermanska
interpellationen i rättstavningsfrågan, även uttalade sig om
verbens pluralformer. »Jag anser», yttrade härvid
författarinnan, »att det i princip är en riktig utveckling, att det
högtidliga sättet att böja försvinner och ersättes med
talspråksformer. Jag brukar använda singularisformer i stället för
pluralis i dialoger, men jag kan ej inse, att man ej skulle kunna
bruka singularis även i vanlig löpande framställning.
Reformer i detta avseende äro emellertid särskilt ömtåliga och
måste utföras med stor smak.» — Det är emellertid icke
blott de skönlitterära författarna, som börjat använda verbets
talspråksformer, även andra ha övergått till dem, såsom pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
