Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - August Johansson. Röster från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST JOHANSSON
språkens område och särskilt kan anses som banbrytare för
en modern undervisningsmetod i engelska, framställt ett
förslag i fråga om utbildning av lärare för den
folkskoleundervisning i engelska, som var en hörnsten i kommissionens förslag
till B-ordningen. Som jag i det föregående omnämnt, framhåller
kommissionen starkt, att det är en oeftergivlig förutsättning
för denna ordning, att folkskolan får fullt kompetenta lärare
i engelska. Sådana kunna enligt kommissionens mening vinnas
på två sätt, antingen så, att det anställes timlärare för detta
särskilda ämne, eller så, att vissa av folkskolans egna lärare
erhålla tillräcklig utbildning i ämnet. Det är nu denna senare
möjlighet — vilken enligt rektor K:s mening är avgjort att
föredraga ur åtskilliga synpunkter —, som han upptager till
närmare behandling. Han föreslår då, att kursen för
studenter vid »lærerskolene» (seminarierna), som vid denna tid
var ettårig, vid vissa av seminarierna skall utsträckas till
tvåårig, att till elever vid sådan kurs skola antagas sådana,
som tagit studentexamen på engelsklinjen, att dessa skola
fritagas från studium av vissa ämnen på seminariet och i stället
ägna en god del av tiden dels åt universitetsstudier i engelska,
dels åt praktisk utbildning vid det pedagogiske seminar
såsom lärare i ämnet. Emellertid är förslagsställaren själv från
början medveten om vissa svårigheter vid förslagets
genomförande, inte minst den att det i Oslo inte finnes någon
statens lærerskole; men den svårigheten kan övervinnas
antingen genom samarbete med någon av de privata
lærerskoler, som finnas i Oslo, eller genom att man flyttar dit
någon av landsortens lærerskoler.
Förslaget mötte ganska olika mottagande på olika håll —
som man kunde vänta sig, varmare från folkskolehåll och
svalare från de högre skolorna. Inte heller kan man förvåna
sig över att tillslutningen från det förra hållet understundom
fick karaktär av en utvattning, som förslagsställaren själv inte
ville kännas vid. Så t. ex., när »Skolebladet» yttrade sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
