Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Inbjudningsskrift med anledning av Katarina realskolas nya läroverksbyggnads invigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 6
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Den ståtliga inbjudningsskrift, varmed rektor C. Sjöwall
celebrerat invigningen av av sin skolas nya byggnad, innehåller flera
uppsatser av intresse. Först ger läroverksadjunkt Wilhelm
Schlachter i raska drag en teckning av skolans äldre historia, byggd
främst på rektor Carl Björlings noggranna arbete Katarina skola
( 1913). Skolan grundades 1654 av Katarina församlings första
kyrkoherde, Petrus Arensbeckius. Den äldsta skolbyggnaden, som var
skolans lokal 1654—1852, kvarstår ännu vid Högbergsgatan nära
kyrkan; 1858 inflyttade skolan i det då nyb)^ggda skolhuset vid Katarina
västra kyrkogata, där den sedan hade sin lokal till början av
höstterminen 1931, då den inflyttade i sitt nuvarande präktiga hem.
Efter en redogörelse för de olika skolordningarnas tillämpning
inom Katarina skola övergår förf. till att tala om lärarna, med
rätta betonande, at.t det är på dem det beror, huru organisationen
verkar. Härvid mötes forskaren av den svårigheten, att materialet
egentligen bevarar blott de fall, som strida mot de normala
förhållandena, men tiger med det stilla, samvetsgranna arbetet. Tager
man hänsyn härtill, måste erkännas, »att Katarina skola under sin
långa historia ger ett intryck av att det ärliga, självuppoffrande
arbetet varit det förhärskande». Förf. nämner några av de mera
framstående rektorerna; i raden saknar man dock J. O. Leffler,
rektor 1861 —1870 eller under just den tid, då Katarina skola
var den mest besökta i Stockholm på grund av hans
utomordentliga anseende såsom rektor. Vad lärarna f. ö. beträffar, gäller
det om dem, såsom förf. säger, att flertalet delat lärarens vanliga
öde att ihågkommas av de generationer lärjungar, han undervisat,
och sedan glömmas. Men sådan är ju de flesta människors lott;
läraren har dock mer än de flesta tillfälle att komma i beröring
med många just i deras mottagligaste ålder, då de minnas det
upplevade bäst — ett memento för alla lärare! Bland lärare i
Katarina, som skapat sig ett namn, som överlevat dem själva,
nämner förf. även Carl von Friesen — han var dock lärare i
Katarina blott en enda termin! I kapitlet om lärarnas
avlöningsförhållanden erinras man om de tryckta villkor under vilka kåren
så länge levde; ända till 1858 fortfor den gamla ordningen med
kollekter, liksång och s. k. termination såsom inkomstkällor, den
sista nedsättande för ämbetets värdighet. Ännu svårare är det
att få en klar föreställning om lärjungarna under äldre tider; så
mycket framgår dock av källorna, att målsmännen långt in på
1800-talet voro fattiga, liksom förhållandet varit inom den
svenska skolan i allmänhet. Förf. efterlyser någon f. d. Katarinaelev,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
