Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Arvid Hahn. Hur intelligensen uppövas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o 2
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Denna bok är ett motstycke till den amerikanske professorn
Donald A. Lairds arbete Increasing personal efficiency och torde
rentav ha skrivits med detta som mönster. Boken har i sin
tyskspråkiga dräkt titeln Die Steigerung der geistigen Leistungsfähigkeit.
Den svenska upplagans titel motsvarar icke fullständigt den tyska,
ty att stegra prestationsförmågan är icke detsamma som att
uppöva intelligensen.
Arnold Hahn är en stor optimist. Han tror, att
intelligensens område alltjämt skall tillväxa, och att det undermedvetna
därigenom skall komma att alldeles utrotas. Människan skall
således komma att bli blott intelligens och ingenting annat. Det
irrationella i livet, som en del för sin tankeskärpa kända svenska
filosofer redan nu synas fullständigt lämna åsido, som om det
icke existerade, skall då vara helt avlägsnat. Man skall också
kunna »konstruera» själsförmögenheter, beräkna dem på förhand,
ja, även geniet skall kanske kunna konstrueras fram, men ett
geni, som är mycket fullkomligare än de genier som hittills ha
levat, ty det skall »vara befriat från det osaliga tillskottet av
överkänslighet och ödesdigert vacklande jämvikt». »Själen skall
bli en blixtrande blank, överskådlig maskin.» Det blir en härlig
tid ; vilken människa som helst kan bli en Shakespeare, en Goethe,
en Newton, en Beethoven, en Napoleon, ja, mycket fullkomligare
än dessa.
Så naiv är Arnold Hahn i sin tro på vad framtidens
vetenskap skall åstadkomma. Eller, kanske rättare, han låtsas vara
det för att ha något sensationellt att komma med, som kan locka
människor att köpa hans bok. Sedan man konstaterat detta,
kunde det kanske anses vara överflödigt att vidare sysselsätta sig
med hans arbete. Men det nyss anförda avser framtiden, och
det är mycket ovisst, vad den kan komma att bära i sitt sköte;
det kan måhända även vara av intresse att se, hur författaren
bedömer nutiden i jämförelse med flydda tider. Detta sker i
framställningen om livsångesten. Enligt Hahn är födelsen, som
sker under livsfara, en fruktansvärd upplevelse, som ger upphov
till en dov ångest under hela livet. Här har översättaren ansett
sig böra korrigera författaren genom påpekandet, att allt talar
mot antagandet, att fostret under förlossningen skulle ha
smärtförnimmelser eller andra olustbetonade sensationer. Enligt
författarens framställning är vidare hela livet fyllt av upplevelser,
som giva upphov till ångest. Dibarnets gråt är en äkta
ångest-gråt, spädbarnet blir kanske till och med genom »smäll» tvingat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
