Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. Tegnérs Fritjofs saga. Fyra studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
i 8 i
och icke minst av hans dramer, såsom jag i flera detaljer, även
i fråga om Fritjofs saga, påvisat i en uppsats i Nordisk Tidskrift
1929 (Om Oehlenschlägers inverkan på Tegnérs diktning).
Dessa föga viktiga invändningar mot ett par tre detaljer
förringa — även i den mån de kunna befinnas riktiga —
naturligtvis på intet sätt Greta Hedins lärorika avhandling med dess
utomordentligt noggranna och kunniga genomförande av den
omfattande uppgiften.
I fråga om Otto Sylwans redogörelse för versen i Fritjofs
saga, en redogörelse som stödes på en genom långvarig forskning
vunnen kännedom om de historiska metriska formerna, har jag på
några få ställen en avvikande uppfattning, som jag — f. ö. utan
anspråk på att ha sagt sista ordet — åtminstone vill antyda.
Så anser jag, att i den nystevartade versen i Fritjofs
återkomst med schemat ss’s s" s’ s s’ s s" (s’) katalexen, d. v. s.
sänk-ningsabsorptionen, alltid ingår i fjärde och nionde stavelsen och
att nytt taktslag infaller på femte (och eventuellt tionde) stavelsen,
hur versen än i sitt inre är språkligt byggd. Alltså t. ex. : för
mig hon yp"pa de docJz sitt hjär’ta och ej, som det förefaller
att Sylwan menar : för mig hon yp’pade’ doclz sitt hjär ta , vilket
skulle störande ändra den rytmiska uppdelningen i två lika byggda
leder, vilken tydligt framkommer, om man slår takten. Dess
utom skulle en svagbetonad stavelse som slutstavelsen i yppade
klent uppbära en genom katalex i en enda stavelse förenad
höjning och sänkning.
Jag tror också, att man har skäl att tänka att i den tredelade
strofen i Fritjof på havet strofens första del genomgående är
avsedd att vara blandad och då oftast är anapestisk-jambisk. Detta
bestyrkes även därav, att i de sista stroferna varenda en av dessa
verser börjar med två prosodiskt obetonade stavelser. Hade
meningen varit att här byta om och skriva trokeiska verser, skulle
väl som i strofens övriga trokeiska partier verserna ändå litet
emellan fått börja med en verklig troké, d. v. s. med stark stavelse.
Slutligen undrar jag, om man ej bör tro Tegnér, då han (i brev
I7/3 1825) uppgav, att han hämtat versen i Vikingabalk från den
Aristofaneiska långa anapestversen, fast med manligt slut. Att
alla verserna börja med en anapest, synes mig bestyrka detta.
Vid Elof Hellquists vetenskapligt fotade språkliga anmärkningar
har jag ingen erinran att göra, utom att han råkat förbise (s. 222),
att Tegnér ingalunda använt ordet ring som femininum i III 106,
utan just mot uppfattningen, att hon skulle syfta på ringen (i st. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
