Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - E. Liljeqvist. Litteratur till den samtida kulturkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 8
E. LILJEQVIST
— ofta med en märklig blindhet för det värdefulla inslaget i
S:s stora historiska vyer (visserligen ej alltid av en
originalitet motsvarande de spenglerska anspråken) — skall det
måhända gå upp för honom som grundbristen hos S. att denne
ej ännu övervunnit naturalismen. Tydligast framträder väl
detta i hans uppfattning av de stora kulturerna som
organismer, »kultursjälarna», sins emellan enligt S. företeende
avgjorda analogiska motsvarigheter (s. k. homologier), men
utifrån en i de särskilda fallen absolut originell livsprincip, som
sätter sin specifika färg även på resp. homologier. Liksom
olika växt- och djurarter presentera en medellivslängd för dem
tillhöriga individuella exemplar varierande allt efter arten,
anser sig S. för resp. åtta av honom konstaterade
kulturorganismer (av vilka blott en, mayakulturens, genom våld fått en
död i förtid) kunna bevisa en medellivslängd på runt tusen
år — och profeterar på denna grund den omkring år iooo
födda västerländska kulturens snart förestående död. Häri
framträder en typiskt biologisk kulturmetafysik, gent emot
vilken Ahlberg (s. 165) med Rickert betonar, att visserligen
»allt biologiskt liv bär dödens frö inom sig, medan
vetenskapens liv icke behöver dö. Det är ett liv i sanningen, som
kan kallas tidlöst och evigt.» Även moralvärden och
skönhetsvärden få sägas uttrycka former av ett icke förgängligt
utan tidlöst och evigt liv. Vad härmed antydes, är sålunda
i själva verket en fordrad fortgång från en »biologisk» och
därför »naturalistisk» till vad man med Eucken kunde
benämna en »noologisk» kulturmetafysik — först härmed vore
på området i fråga naturalismens makt definitivt bruten, av
vilken bl. a. S:s determinism i form av ödestanken för det
historiska skeendet är ett talande symtom, låt vara att
ödesbestämdheten yrkas särskild från all natiirkausalitet.
Strängt taget är det nog också med det kvarlevande
inslaget av naturalism, som hos S. dennes åskådning om
kultursjälarnas isolering får anses sammanhänga, då han yrkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
