Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nils Ahnlund. Gustav Adolf den Store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER i 8 i
Så tecknas de olika ståndens uppgifter och verksamhetsformer.
Uppfattningen om Gustaf Adolfs adelsvärdighet har blivit
traditionell; förf. uppvisar emellertid, hurusom faktiskt rikets
oundgängliga krav medförde en rasering av adelns ekonomiska privilegier.
Prästernas inflytande var stort, särskilt genom deras nära
samhörighet med allmogen. Typiskt för kyrkans myndighet även
gentemot konungen är Rudbeckius’ av förf. refererade förmaningstal
till denne på fastedagen den 20 juni 1617. Svagast var
borgarståndet — invånarne i städerna utgjorde också ej mera än en
tjugondedel av hela landets befolkning. Allmogens ställning i
landet karakteriseras träflande av den danske diplomaten Peder
Galt: liksom det nuvarande »regementet» upprättats med
böndernas tillhjälp, så uppehälles det alltjämt på samma sätt; väl
komma de ofta med klagomål, men de låta då med ord övertala
sig att förbliva i undersåtlig lydnad. Förf. ger en utförlig
framställning av bondeoroligheterna under Gustaf Adolf och dennes
sätt att stilla dem. Konungen såg icke någon ovillkorlig motsats
i att förena en för adeln gynnsam kurs med en bondevänlig.
Anmärkningsvärt är, att läskunnigheten synes ha varit ganska
utbredd på landsbygden. Förf. anför Anders Bures uppgift, att
allmogen i Norrland kunde allmänt läsa i bok. De inflyttade
vallonerna stodo ännu främmande för svensk åskådning, så t. ex.
hyste de sympatier för sin av konungen besegrade landsman Tilly.
De båda sista kapitlen behandla den yttre politiken, först en
översikt av Sveriges mellanhavande mellan Danmark, Ryssland och
Polen, så Gustaf Adolfs deltagande i det tyska kriget med
klarläggande av hans stridsmål vid olika tidpunkter. Huruvida Gustaf
Adolf bör uppfattas som »troshjälte» eller »politiker», anser förf.
vara en från historisk synpunkt missriktad fråga. Rikets trygghet
och nytta var för honom det utslagsgivande motivét, men detta
trygghetskrav hade en religiöst motiverad kärna. Förf. visar, huru
hans kyrkopolitiska ståndpunkt under kampen utvecklas till att
omfatta samvetsfrihetens sak. Anslående skildras det intryck hans
död gjorde. Sveriges råd och ständer gåvo honom namnet Den
store. Det har icke vunnit burskap hos hans folk, för oss är
det nog namnet Gustaf Adolf.
Boken prydes av ett stort antal porträtt, många föga kända
eller först nyligen framdragna. Man instämmer med förf. i
omdömet att icke något porträtt av Gustaf Adolf ger ett begrepp
om den spelande livligheten i hans ansiktsuttryck.
Vsbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
