Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nils Ahnlund. Gustav Adolf den Store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
i 8 i
politiska synpunkten avgörande. Våren 1615 var förhållandet
slut, alltså före konungens kortvariga förbindelse med Margareta
Slots — med orätt länge nämnd Cabelian. Gustaf Adolfs
Bran-denburgska giftermål medförde icke de avsedda politiska frukterna,
och förf. ger bevis på de bekymmer, konungens felslagna
äktenskapliga lycka beredde honom. Det tredje kapitlet ger en
ingående karakteristik av Gustaf Adolf som människa och konung,
mera utförd än hos någon annan historiker. Med rätta anmärker
förf., att om man frigör vissa sidor i Gustaf Adolfs bild för att
särskilt betrakta dem, minskas genast likheten med originalet;
»ty själva sammansättninen avgör». En annan viktig iakttagelse
är, att ehuru uppbrusande naturer icke sällan lida av ojämnhet i
viljelivet, detta icke gäller för Gustaf Adolf. En mängd smådrag
givas, som belysa konungens rastlösa verksamhetslust. Med all
sin tapperhet och stridslust, sin heroiska art, som samtiden sade,
var Gustaf Adolf icke någon vän av kriget i och för sig; hans
motiv var politiskt nödtvång eller förutseende. Hans »glada
hjältemod», som Geijer kallar det i sin mästerliga teckning, belyses
med exempel från hans krigsäventyr. En gammal uppgift, tidigast
spårad 1664, att Erik Soop skulle ha frälsat konungen ur
hotande fångenskap i striden vid Stuhm, visar förf. vara oriktigt
lokaliserad; Soop befann sig detta år (1629) hemma i Sverige.
Det av samtiden vida omtalade och i bild bevarade äventyret
måste hänföra sig till annan tid och ort.
Det utförligaste kapitlet handlar om »Sveriges rikes ständer»,
en ypperligt gjord och rikt givande översikt av det svenska
ståndssamhället, som berör många sidor av den inre historien, som
arbetets plan ej medgivit att utförligt behandla. Man är eljest
benägen att låta det sista, världshistoriska året i Gustaf Adolfs
liv ställa hsfns mångåriga inre regeringsverksamhet i skuggan.
»Gustaf Adolfs regeringssätt» blev med tiden betraktat som ett
ideal av styrelse, som ännu Gustaf III menade sig hava
återupprättat genom sin regeringsform. Konungaförsäkran 1611 innebar
en stark begränsning av konungamakten ; det är Gustaf Adolfs
överlägsna personlighet, som trots detta gjorde honom till den
ledande kraften. Förf. visar rådets dubbelställning som
regeringskonselj och del av ständermakten och dess alltmera direkta
samarbete med konungen från år 1617, präglat av en fruktbärande
solidaritet. Förf. understryker, liksom förut Harald Hjärne, hur
deltagandet i riksdagsarbetet ansågs mindre som en rättighet än
som en ansvarsfylld skyldighet — hur olika mot i våra dagar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
