Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svante Bohman. Om erforderligheten av modern begreppsanalys i den teoretiska pedagogiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN BEGREPPS ANALYS I DEN TEORETISKA PEDAGOGIKEN 103
delse vid studiet av det levande livet. Dessutom har
Hammer den tanken, att pedagogikens vetenskapliga föremål också
är de pedagogiska geniernas handlingssätt, vilken tanke
ut-tryckes sålunda (a. a. s. 12): ». . . — ty ett faktum är det —
att förmågan att uppfostra och undervisa ... är en konst,
som är vissa människor given såsom en naturens gåva. Det
är icke vetenskapens sak att här gå före med regler och
anvisningar; här är det konsten, det pedagogiska geniet, som
kommer först och av egen inre handlingsdrift under samverkan
och strid med yttre makter skapar uppfostran både i
individuell läraregärning och i organisation i stor stil. Den
teoretiska pedagogiken åligger sedan den något blygsammare men
därför icke mindre intressanta och lönande uppgiften att
komma efter för att anteckna, analysera och förklara de krafter,
som i uppfostran äro verksamma» (kursiv, av författaren).
Följaktligen »är pedagogen att jämföra med vissa
diktkonstens utövare, t. ex. romanförfattaren, vars stoff ju är det
skiftande livet självt. Den vetenskapliga pedagogiken blir i
enlighet härmed ett slags konstteori. . . Givetvis bli de
reala faktorerna och förhållandena av långt mera bindande
natur för uppfostraren än t. ex. för romanförfattaren. Är det
redan för denne av vikt att noga studera det verkliga livet,
hur mycket mera då för uppfostraren, som ej skall blott dikta
ett livsöde utan i sin mån bidraga till att forma det» (a. a.
s. 12, 13). Alltså skulle den vetenskapliga pedagogiken icke
vara annat än en teori om hur man vanligen uppfostrar och
undervisar! Eftersom det härvid ej är fråga om en rent
historisk vetenskap utan om en vetenskap om hur man bör
undervisa, så måste följaktligen Hammer ha fattat de
pedagogiska geniernas metoder på en gång som deras regler för
vissa handlingar och som kunskaper om hur man bör handla.
Metoden har således dels karaktär av subjektiv regel, av
syftemålsföreställning för viss handling, och är dels en objektiv
och normativ kunskap. Innehållet i den senare är då geniets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
