Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Rudolv Körner. Läroboksproblemet i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄROBOKSPROBLEMET I HISTORIA I 7 I
kravet på själ v verksamhet.» Det är naturligtvis alldeles riktigt,
att man yrkat på utmönstrande av onödiga detaljer, och de
nya läroböcker, som sett dagen efter skolreformen, ha ju
också i stor utsträckning sökt tillmötesgå detta^krav. Men
det är därmed icke sagt, att målet är att vinna enbart på
denna väg. Läroböckerna kunna icke gå hur långt som
helst i koncentration, om icke inlärandet onödigt skall
försvåras, och att det senare faktiskt blir följden av en alltför
långt driven koncentration, har nyligen Torius visat i denna
tidskrift med ett flertal exempel, hämtade från Jacobsons
förkortade upplaga av Allmän historia för realskolan.
Erfarenheten lär ju dessutom, att en skelettartad framställning ofta
är betydligt svårare att tillägna sig och hålla i minnet än
en utförligare. De principer, som för Hjalmar Alving varit
bestämmande i fråga om utarbetandet av hans förträffliga
Svensk litteraturhistoria, att göra framställningen så bred och
fyllig, att boken skall vara läsbar icke blott som läxbok
utan som bok, vore säkerligen värda beaktande även i fråga
om historiska läroböcker. »Vill man väcka intresse hos
lärjungarna och underlätta begripande och inhämtande», skriver
träffande J. Swenning i en artikel härom i Tidning för Sveriges
läroverk (årg. 1932, s. 349), »då bör man ha läroböcker med
fyllig, men för visso saklig, framställning. Att detta inte
behöver hindra den efterlysta sovringen av läroböckerna är en
annan sak. Non multa, sed multum.»
Med frågan om lärostoffets sovring och urvalet av
lärostoff hör intimt samman frågan om lärostoffets lämpligaste
anordning. Spörsmålet om lärostoffets begränsning blir
därför en fråga icke blott om vad som i läroboken skall
framställas, utan lika mycket en fråga om hur detta skall framställas.
Jag är därmed inne på det egentliga ämnet för denna
uppsats.
Om vi först granska våra läroböcker i allmän historia,
finna vi, att olika författare sökt lösa detta senare problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
