Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Bertrand Russel. Uppfostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TO ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
klarar han det vara rent nonsens att i barnens lek se sexuell
symbolik. I sin uppfattning av leken närmar sig Russel i stället
den adlerska individualpsykologien och säger sig vara av den
meningen, att det är barnets maktbegär som framträder i leken.
Icke heller har Russel kunnat ansluta sig till psykoanalytikerna
i fråga om de faror, som stå i samband med en överdriven
hängivenhet för någondera av föräldrarna, och han förklarar sig tro,
att det icke utom i sällsynta, morbida fall finnes någon
oidipus-komplex i betydelsen av en särskild attraktion från son till
moder och från dotter till fader. Över huvud opponerar han sig
mot freudianerna av den anledningen, att de icke skilja kärleken
mellan föräldrar och barn från den erotiskt och sexuellt betonade
kärleken.
Av det förut sagda torde ha framgått, att Russel äger en
tro på uppfostrans makt, som väl kan betecknas som överdriven.
I själva verket måste man gå till upplysningstiden för att finna
liknande åsikter om uppfostrans möjligheter uttalade. Många av
Europas främsta män trodde då, att det var möjligt att på kort
tid genom lämpliga uppfostringsåtgärder fullkomligt omdana ett
folk. Alldeles samma tro hyser Russel. »Om nutidens vetande
verkligen utnyttjades och beprövade metoder komme till
användning», säger han, »skulle vi under loppet av en generation kunna
frambringa en befolkning, som vore nästan helt fri från sjukdom,
ondska och dumhet.» »Om vi ville, skulle vi inom loppet av
en generation kunna skapa det tusenåriga riket.» En motsatt
uppfattning förklarar han vara ett slag i ansiktet på all modern
psykologi, och han tror det vara möjligt att förvandla två barn
med samma anlag till människor med alldeles olika karaktärer.
Även i övrigt är det hos Russel ganska mycket som
påminner om upplysningstiden, och över huvud kan man säga, att
hans pedagogik har en starkt intellektualistisk prägel. Han
finner sig tilltalad av Montessoriskolan, som han anser innesluta
några av de bästa elementen i den moderna uppfostrans teori
och praxis, och i överensstämmelse med dess principer vill han,
att undervisningen skall börja tidigare, än man hittills ansett
lämpligt. Vid fem års ålder bör barnet ha lärt sig läsa och
skriva. Undervisningen i historia kan med fördel börja vid
femårsåldern, och vid sex års ålder bör barnet vara moget för en
kortfattad översikt över världshistorien i H. G. Wells’ stil. Om
över huvud undervisning i moderna språk skall förekomma, bör
den meddelas på ett tidigt stadium. Om sexuallivets hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
