Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Bertrand Russel. Uppfostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TO ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
böra föräldrarna lämna behövliga upplysningar, innan barnet nått
tio års ålder, detta för att icke bli förekomna av andra, som äro
alltför illa skickade för denna uppgift.
Russels sympati för Montessoriskolan är dock icke av det
slag, att den utesluter all kritik, och över huvud är han ingen
vidare entusiastisk förespråkare för den s. k. nya skolan. Han
menar, att Montessoriskolans lärare gå till överdrift, när deras
invändningar mot »förvänd fantasi» avse även den äkta leken,
och han anser det vara ett svårt missgrepp att döda fantasien i
barndomen. Han tillmäter noggrannheten och förmågan av
herravälde över uppmärksamheten stor betydelse och är icke långt
ifrån att tro, att de försummats av reformvännerna på
uppfostrans område. Den gamla gedigna arbetsfliten måste bevaras i
skolorna, och eleverna böra icke uppmuntras att tro, att det gives
genvägar till vetandet. I sin reaktion mot det gamla intensiva
pluggsystemet har den moderna undervisningen här gått till en
överdrift, vilken Russel betecknar som en allvarlig fara. En
verkligt gedigen undervisning kan icke göras alltigenom
intressant, och lärjungarna måste lära sig även de delar av skolämnena
som förefalla dem tråkiga. Barnen böra lära sig poesi utantill,
ty någon riktig behållning av litteraturen kan icke vinnas annat
än genom utanläsning, och denna förmår även befordra språklig
skönhet i tal och skrift. Russel är visserligen en fiende till
krigen, men han är å andra sidan icke fången i pacifistiska
fördomar, och han vill icke, att lärjungarna i skolorna skola
undanhållas sagor och berättelser om krig och grymheter. »Jag kan
för min del icke prisa denna klosteraktigt världsfrånvända dygd,
som vilar på frånvaro av vetande.» Även mot disciplinen i våra
skolor har Russel åtskilligt att anmärka. Reaktionen mot de
gamla dåliga disciplinära formerna har, säger han, tenderat till
en otillbörlig löslighet, som måste ge plats för en ny disciplin,
mera grundad på psykologisk förståelse än den gamla
auktoritativa disciplinen. I kapitlet om universitetet uttalar Russel den
uppfattningen, att ingen skulle få tillträde till dessa
undervisningsanstalter utan att ha tillräcklig begåvning, och att studenter
icke böra få kvarstanna vid universiteten, om det befinnes, att
de ödsla bort sin tid, vare sig detta beror på lättja eller på
bristande begåvning. En universitetslärare bör följa sin
vetenskaps utveckling, och han bör ha riklig tid till sitt förfogande
för vetenskaplig forskning. Man bör icke fordra, att han skall
offra alltför mycken tid på undervisning, och det ligger icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
