Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Bertrand Russel. Uppfostran för livet - David Nilsson. Thorsten Gislén. Den uppgående solens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TO ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
mycken överdrift i omdömet, att föreläsningarna äro ett klart
slöseri med tid.
Jag har anfört dessa uttalanden för att visa, hur träffande
Russels omdömen icke sällan äro. I fråga om
universitetsföreläsningarna kan det väl knappast av någon bestridas, att de äro
en föråldrad och dålig form för meddelande av undervisning,
och att de taga i anspråk en tid, som studenten kunde mycket
mera effektivt använda till att inhämta vetande ur böcker.
Böckernas innehåll är i regel bättre framställt och alltid lättare
tillgängligt än föreläsningarnas.
Georg Brandeli.
En ny bok om Japan.
Torsten Gislén: Den uppgående solens land. Minnen
från en forskningsfärd. J. A. Lindblads förlag. Uppsala 1933.
276 sid. Pris 8: 50.
En svensk naturforskares resa runt jorden, del I, skulle denna
vackra volym också kunna kallas. Författaren är en ung
Uppsalazoolog — numera zoologiprofessor vid Lunds universitet — som
tillsammans med sin fru och försedd med diverse stipendier
nyligen avslutat en givande havsbiologisk studieresa i olika delar
av jordens tropiska och subtropiska nejder.
Det visar sig också, att boken innehåller högintressanta
skildringar från några av de moderna biologiska stationer, som de
ambitiösa japanerna efter europeiskt mönster upprättat i olika
delar av sitt långsträckta örike. Det ställe, som blev de svenska
resenärernas egentliga hemvist, var den underskönt belägna
Misaki-stationen i närheten av Jokohama, där ett litet nätt japanhus
ställdes till deras förfogande, och där de gjorde allt för att trivas
och känna sig som landets egna barn. Vi få följa dem på
upptäcktsfärder längs de genom jordbävningen 1923 katastrofalt
ommöblerade stränderna eller ut på morgontidiga båtfärder i
farvattnen omkring stationen och skåda de sällsamma och för oss
främmande havsdjur, som dykaren för med sig upp ur djupet,
eller på nattliga fångstfärder, då havsbottnen är illuminerad av
djurformer, som utsända ett magiskt, blågrönt, fosforoscerande
sken. Efter det ansträngande arbetet med håv och skrapa ute
på stränderna eller på sjön koka vi oss levande i ett äkta ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
