Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nils Eriksson: Historisk ljud- och formlära vid latinundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LJUD- OCH FORMLÄRA VID LATINUNDERVISNINGEN I 23
de sporras till nya ansträngningar, och intresset växer. Latinet
blir t. o. m. på detta tidiga stadium, då det endast gäller att
lära sig formlära, ett »roligt» ämne. Genom den felaktiga
förklaringen däremot måste de ställas inför en svårighet och
något för dem obegripligt. De stå bildlikt talat plötsligt inför
en mur och få en allvarlig stöt, som om den upprepas för
ofta, lätt kan förkväva det spirande intresset.
En annan fara, som man utsätter sig för vid användandet
av den »genetiska» metoden, är, att kunskaperna i formlära
icke bli så säkra, som man skulle önska. Även detta låter
sig väl illustreras med hjälp av 3:dje deklinationen, vilken
varje latinlärare vet utgör ett av de besvärligaste partierna i
formläran. Den som härvid prövat den »genetiska» metoden,
torde icke tveka om att denna kan underlätta inlärandet
väsentligt. Dock kan man knappast påstå, att eleverna bliva
säkrare i sin kunskap, om metoden begagnas i så att säga
renodlad form. De förstå givetvis då formerna på ett annat
sätt än förr, och man uppnår säkert också, att de, när man
råkar på exempelvis ett ord i abl. sing, på -i, kunna på fråga,
varför det har denna ändelse, förklara, att det är, därför att
ordet är en i-stam. Men härmed äro de knappt hjälpta.
Metoden framkallar visserligen i denna gestalt ett resultat,
som på åhöraren nog kan verka förbluffande, men den lämpar
sig mera för att skapa »paradlektioner», och detta är ju icke
syftet med undervisningen. Meningen med
grammatikkunskaperna är och måste vara, att eleverna skola på egen hand
kunna med absolut säkerhet fastställa, vad det är för former,
som möta i en text för att med hjälp därav sedan kunna
översätta. Om det alltså förekommer en form på -i av ett
subst. efter 3:dje dekl., måste de först och främst med
bestämdhet kunna avgöra, om den över huvud taget kan tänkas
vara abl., då det gäller det ifrågavavarande ordet, eller om
dativ kanske är det enda tänkbara.
Genom ett undervisningssätt, som uteslutande eller så gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
