Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Harald Alm: Ett pedagogiskt institut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PEDAGOGISKT INSTITUT
77
fattande de föreläsningsserier, som hållits i dessa ämnen vid
institutet o. s. v. —
En jämförelsevis kort tid har institutet varit i verksamhet.
Man har uttryckt sin förvåning över dess relativt hastiga
tillväxt till »en märklig svensk pedagogisk institution» — »en
allt mer uppmärksammad och uppskattad svensk
kulturanstalt» för att citera d:r Landquist i Aftonbladet och Moses
Pergament i Svenska Dagbladet. Och särskilt i utlandet har
man sett det såsom ett och representativt uttryck för svensk
pedagogisk företagsamhet och reformanda. Det skulle dock
vara att ge en falsk bild av institutets arbete att förneka de
stora svårigheter, som varit förenade med verksamheten. Som
några av dessa belysa vitala sidor i svenskt pedagogiskt liv,
torde det kunna vara av betydelse att här med några ord
beröra dem.
Vi leva i masstänkandets tid. Vi i Sverige stå föga mindre
främmande för denna företeelse än andra av oss särskilt
kritiserade länder. Särskilt har den gjort sig bred inom vår
skolvärld. Man söker misstänkliggöra, försvåra och utrota
personligt initiativ och fristående verksamhet på skolans
område. Det, som inte omedelbart kan inordnas i den tillfälligt
härskande kollektivitetens schema, misstros apriori tanklöst
och dumt. Man kan icke tänka sig någon samverkan. Man
glömmer, att all nydaningsverksamhet har sin första skira,
skygga brodd i enskilda människors samveten. En stat eller
kollektivitet, som förtar människor de materiella eller psykiska
möjligheterna att handla efter sitt samvete eller underlåter
att stödja dem och samarbeta med dem, skövlar folkets
framtid. Man glömmer att hela vårt skolväsen vuxit upp
ur en Pestalozzis, en Rudenschiölds, en Anna Sandströms
och många andra enskilda offrande pioniärers sträv och slit.
Deras art av »enskilt arbete» utgör icke någon sorts historiskt
kuriosum, en övervunnen livsform, den är det nyskapande
livets egen grundform. Arthur Engberg yttrade nyligen: »Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
