- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttioförsta årgången. 1935 /
78

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Harald Alm: Ett pedagogiskt institut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

HARALD ALM

har sagt, att en kunglig kommitté icke är ett djur, som föder
levande ungar — den föder heller icke levande psalmer.» Man
skulle med samma rätt kunna tillägga: den föder icke heller
levande skolor.

En annan svårighet utgör ett korollarium av denna
mentalitet. Staten, kollektiviteten har ytterst allt ansvaret,
individen intet. Det tillkommer alltså staten att betala allt. All
lärarutbildning och fortbildning skall gratis ges av staten.
Gör den inte det, känner sig individen befriad från
skyldigheten att med egna medel hjälpa till att befordra sin och
skolans pånyttfödelse. Det är en sådan inställning, som gör
skolan till statens slavinna.

En dylik uppfattning av staten leder också till en antites
av det ideal, som staten vill realisera: ett starkt socialt
sammanhang. Skolan och samhället blir en karriärens och
lönejaktens vädjobana, där varje individ söker att med minsta
möjliga arbete utvinna mesta möjliga av det kollektiva goda.
De, som komma till Siljanskolans kurser med endast denna
inställning att vilja få eller ta, ej att ge, bli besvikna. Det
står för institutets ledare som en självklar nödvändighet,
att de insikter eller färdigheter, som ges, måste inhämtas i
samma sociala anda, som de måste tillämpas för att bli
fruktbärande i samhällslivet i stort.

En fjärde och den kanske ödesdigraste svårigheten är av
djupt kulturell och religiös art. Vi finna det primitivt, obildat,
okultiverat, om en individ betecknar sig som absolut fullkomlig
och felfri. Ju större bildning, desto mer inser man alltings
begränsning, desto längre bort i fjärran hägrar det stora,
ännu icke uppnådda målet. »Jag vet intet annat än att jag
intet vet», så lyder en Sokrates ödmjuka bekännelse. Likaså
lyder det första budet inom all religion: Om ni icke
omvända eder, om ni inte ångra eder och bekänna edra synder,
om ni icke bliva såsom barn, är någon pånyttfödelse icke
möjlig, kunna ni icke inkomma i framtidens rike. En så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:55:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1935/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free