Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm: Lycksalighetens ö, utg. av Erik Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
den fornromerske satirikerns facit indignatio versum. För egen
del har anmälaren alltid funnit den atterbomska samhällssatiren
kvick och dräpande, att ej säga profetisk, eftersom skaldens intuition
här anteciperat åtskilligt, som först senare — i vår tid–blivit
verklighet. Rektor W. medgiver också, att »den nutida läsaren,
som lever i en av parlamentsleda anfäktad period», säkerligen
skall bedöma denna satir mildare och studera den med mera
behållning än tidigare generationer. Riktigt påpekas också, att
domen över hyperboreaden »väl oftast beror på läsarens egen
politiska inställning.»
Vad sedan angår urvalet i rektor Walléns sammandrag, så är
det överhuvud taget knappare än Bendixsons, men träffar mera
det väsentliga. Rektor W. har tydligen bemödat sig om att
ständigt fasthålla och framhäva diktens grundtanke. Den
koncentration kring sagospelets metafysiska kärna, som varit
bestämmande för hans urval och som onekligen ger detta dess styrka,
har emellertid efter anmälarens mening på ett par ställen drivits
alltför långt, då för den några av de skönaste lyriska utanverken
uppoffrats. Andra äventyret har genom sammandragningen i slutet
så starkt förkortats, att ingendera av de båda växelsångerna kommit
med, varken växelsången på ottaver — den med ekorimmen —
eller den allbekanta Hulda Rosa, den senare i sitt slag ett
fulländat litet mästerstycke, av Vetterlund med skäl betecknat som
ett dyrbart lyriskt pretiosum. I slutet av tredje äventyret saknar
man den andra växelsången på ottave rime, avskedssången med
ekorimmen (»Farväl, farväl!»), som torde höra till det mest
inspirerade, mest omedelbart gripande i Atterboms lyrik. Bendixson
har både Hulda Rosa och de bägge andra växelsångerna, vilka
senare — det är åtminstone anmälarens mening — ej tillbörligt
uppskattats av den fine kännaren Vetterlund, annars så mån om
att framhålla sagospelets lyriska skönheter. Det är skada, att
dessa växelsånger här uteslutits. Däremot är det en avgjord vinst,
att tredje äventyrets dialog mellan Nyx och Felicia av rektor W.
medtagits så pass fullständig. Nyxgestalten och därmed
sagospelets grundidé komma så till sin rätt på ett helt annat vis än
i Bendixsons här alltför knapphändiga sammandrag. Vad fjärde
äventyret angår, så ger rektor Walléns urval, ehuru mera
koncentrerat, en vida bättre och fylligare bild av den hyperboreiska
republiken, som där är huvudsaken.
I utgivarens referat i början av första äventyret har anmälaren
observerat en inadvertens, som bör rättas i en blivande ny upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
