Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - C. A. Westerblad: Erik Noreen och Torsten Wennström. Svensk läsebok för gymnasiet - Nils Holm: Lycksalighetens ö, utg. av Erik Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
väl värd att bevaras och främjas. Skulle ej en översiktlig,
kortfattad framställning av poetikens element, av dikt- och versarter
m. m. dylikt, vara behövlig för modersmålsundervisningen i fall,
då den använda litteraturhistorien ej lämnar en sådan
framställning? Det är sant, att en sådan redogörelse kan ges muntligen,
men är icke risken ganska stor, för att det sagda och
genomgångna mer eller mindre förgätes? Jag tror, att det vore en god
gärning, om någon ville utarbeta och publicera en dylik översikt.
I Karl Mortensens förträffliga Litteraturudvalg for gymnasiet finnes
en vägledning av ifrågavarande art, som är ansluten till själva
läseboken (a. a., I, B, s. i—s. 23). C. A. IV.
Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äventyr av P. D. A.
Atterbom. Med inledning och förklaringar i sammandrag
utgivet av Erik Wallén. C. W. K. Gleerups förlag. Lund 1934.
Kartonn. Pris 1 kr. 60 öre.
Denna förkortade edition av Atterboms stora idédrama,
avsedd för bruk vid litteraturläsningen i gymnasierna, utgör n:o 44
i den skriftserie, som utgives av Modersmålslärarnas förening.
Sedan snart fyrtio år tillbaka finnes ju en äldre skolupplaga av
Lycksalighetens ö, utgiven av Artur Bendixson. Denna upplaga har
länge använts i våra gymnasier och användes där väl ännu. Rektor
Walléns edition skiljer sig i flera avseenden från d:r Bendixsons.
I en intressant och upplysande inledning klargör rektor W. diktens
idéinnehåll, som han sätter i samband ej blott med den
romantiska livsåskådningen och vissa tidsföreteelser utan också med
skaldens inre utveckling. Det är många fina och träffande
iakttagelser angående både dikten och diktaren, som här sammanställts.
Endast omdömet om den s. k. hyperboreaden — den politiska
satiren i fjärde äventyret — synes mindre väl motiverat. Nekas
kan ju ej, att rektor W. befinner sig i både gott och talrikt sällskap,
då han frånkänner den verklig vis comica; de flesta bedömare,
som yttrat sig om Atterboms skildring av den hyperboreiska
republiken, ha som bekant varit av samma mening som rektor W.
A andra sidan ha dock även, ej minst på sista tiden, röster höjts,
som gjort en motsatt uppfattning gällande (Vetterlund, Santesson).
»Skalden var», säger rektor W., »alltför mycket engagerad av sin
förtrytelse och harm för att stå fri inför sitt ämne; den alltigenom
negativa inställningen har jagat bort den komiska effekten.»
Beviskraften av ett argument som detta torde nog kunna diskuteras.
I fråga om satirer, lyckade eller inte lyckade, gäller nog alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
