Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adolf Söderlund: Skolfusk — belysande exempel jämte en pedagogisk kommentar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLFUSK - BELYSANDE EXEMPEL
3
in, bl. a. följande. I läroverket, särskilt på lågstadiet, intar
som bekant läxförhören en stor plats. Frågorna ställas
traditionsenligt till hela klassen, men tyvärr är det i regel bara
en elev, som blir lycklig nog att få ge uttryck åt sina
innestängda kunskaper. Ju yngre en elev är, desto mer naturligt
behov har han att låta fråga springa över till svar, att »glappa»
med munnen. Om den utvalde är olycklig nog att inte kunna
svara — läraren har ju en viss yrkesglädje i att »sätta fast»
de svagare — så övergår tanken på svaret till »högt
tänkande», d. v. s. ur både elevers och lärares synpunkt, till
viskning. Redan här möter vi då också den sorts elever,
som vilja lysa och dominera under lektionerna, och vilka
följaktligen ha ytterst svårt att »hålla tätt». Glädjen över
att få viska ökas ytterligare av glädjen att kunna hjälpa
olyckliga kamrater, ty det är ju »saligare att giva än att
taga».
Såsom förut sagts förekommer viskning på alla stadier,
men givetvis kunna omständigheterna variera något. Med
utgångspunkt från ett fall av viskning på gymnasiet vill jag
framdraga några rätt egendomliga omständigheter, som ställa
viskandet i en kanske något ljusare dager.
En flicka M. togs från flickskolan in i gymnasiets 3:e ring
och visade sig spart vara sina kamrater mycket överlägsen
i både kunskaper och begåvning. Hennes utmärkta karaktär
satte henne nu i en svår situation. A ena sidan ville hon
ha så bra betyg som hon verkligen förtjänade, men å andra
sidan fann hon det motbjudande att alltför mycket överglänsa
kamraterna, vilka ju hade äldre hemortsrätt än hon i klassen.
Därjämte skämdes hon — möjligen något å könets vägnar — för
varje situation, där en trevlig och god kamrat »åkte fast»,
dummade sig på för den intelligente M. enkla saker. För att
komma lättast ifrån det pinsamma i situationen och samtidigt
rehabilitera hela klassen inför dess gemensamme vedersakare,
läraren, hjälpte hon alltemellanåt på översättningen med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
