Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adolf Söderlund: Skolfusk — belysande exempel jämte en pedagogisk kommentar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4
ADOLF SÖDERLUND
glosa i rätta ögonblicket eller historieförhöret med ett namn
eller ett årtal — och det egendomliga var, att hon själv
aldrig kom på den tanken, att hennes hjälpaktion måste
betecknas som fusk! M. blev därför mycket förvånad, när jag
under ett samtal klarlade min uppfattning av fallet, och hon
försäkrade mig, att ingen annan lärare hade haft något att
anmärka. Varken M. eller jag undersökte, om hennes
viskningar uppmärksammats av någon annan än de tacksamma
kamraterna. Den enda förklaring till detta fall av fusk, som
jag kan prestera, är denna. Den flickskola, där M. tidigare
undervisats, hade ju inga egentliga examensfordringar, och
kamratskapet där hade varit det bästa tänkbara, och både i
den gamla och i den nya skolan betraktade sig eleverna som
ett kollektivt begrepp, »klassen», den där förhördes som helhet
och följaktligen svarade som helhet. Härtill kom kanske en
omständighet, som skall närmare behandlas i nästa fusk-fall,
nämligen den, att kloka och självständigt tänkande »barn av
vår moderna tid» ofta betrakta en stor del av skolans
arbetsformer, förhör och prov — i likhet med en aktad
Linköpingsrektor — såsom mer eller mindre föråldrade och av ringa
betydelse utanför skolans väggar. Men låt oss först fråga,
vad som kan göras för att få eleverna att själva inse det
olämpliga i att viska under vilka yttre förhållanden det än
månde vara. För egen del har jag valt följande form av
upplysning och bestraffning.
Eftersom det ganska ofta inträffar, att den hjälpbehövande
eleven antingen inte alls uppfattar viskningens innehåll eller
missförstår detsamma, brukar jag avgiva denna förklaring.
Om läraren hör viskningar under ett förhör, har han all
anledning att underskatta den tillfrågade elevens
prestationsförmåga, vilket väl knappast någon god kamrat vill taga på
sitt ansvar. Då läraren bättre än någon annan känner det
rätta svaret, behöver han blott uppsnappa ett minimum av
viskning för att kunna konstatera fuskförsök, och då möjlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
