Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1-2 - Ludv. De Vylder: Ett läroverk med niohundraåriga anor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
LUDV. DE V YL DER
lära grekiska för »mäster Bente», skolans rektor Bengt
Arvid-sen, en av de mest framstående representanter för den danska
humanismen. Hemmingsen blev i sinom tid professor och
vice kansler vid Köpenhamns universitet och erhöll
hedersnamnet »Fäderneslandets och universitetets ära och prydnad»,
av prästerskapet hyllad som dess ypperste lärare.
Vid dessa kyrkliga skolor under medeltiden benämndes
skolämnena »De sju fria konsterna» och indelades i trivium,
omfattande grammatik, retorik och dialektik, och den högre
gruppen quadrivium, vartill räknades aritmetik, geometri, musik
och astronomi. Vid Lunds domskola anses undervisningen
inte ha sträckt sig mycket högre än trivium, dock att den
saken säkert växlat mycket beroende på lärares olika
förutsättningar och lärjungematerialet. De första århundradena
syftade undervisningen åtminstone i skolans högre avdelning till
utbildning uteslutande för kyrkans tjänst. Under senare
medeltiden och reformationstiden har skolan besökts även av
ungdom, som ägnade sig åt statens tjänst eller andra världsliga
banor, vilket väl inverkat på undervisningen. Det är att
antaga, att här som vid andra katedralskolor funnits en
åtskillnad mellan den yttre skolan, som var tillgänglig för alla,
och den inre, som syftade till utbildning av präster och munkar.
— Läroböckerna, bland dem den berömda Donatus, återspegla
vare sig de äro skrivna på vers eller prosa den
formalistiska, mekaniska anda, som präglade undervisningen. Det
ämne, som man lade ner mest arbete på, var latin, liksom
det var samtalsspråket inom skolan — den som använde sitt
modersmål, straffades med slag av färlan eller riset på bara
ryggen. Det var förstås ett barbariskt munklatin, som talades;
i ärkebiskop Absalons testamente kallas en fodrad kappa för
cappa forrata, en blackig häst equus blaccatus o. s. v.
Versskrivning på latin övades flitigt. En senare tid ser ned på
dessa alster med ringaktning (liksom en föregående skulle ha
gjort!), men det skapades också på munklatin saker av oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
