Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1-2 - Ludv. De Vylder: Ett läroverk med niohundraåriga anor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LÄROVERK MED NIOHUNDRAÅRIGA ANOR
I I
förfalla eller blevo helt nedbrutna. Den användbara stenen
bortfördes till Malmö slottsbygge eller Köpenhamn. Snart
syntes överallt längs och mellan gatorna ruinhögar, vilka
staden, som med ens blivit så fattig, ej hade råd att
bortföra-Ärkebiskopens egendomar indrogos till kronan, och de
lundensiska kyrkofurstarnas gamla borg Lundagård, som tronat
så stolt i århundraden på terrassen ovanför domkyrkan, fick
förfalla mer och mer, tills den revs ner 1580. Fredrik II
lät i stället här uppföra det s. k. Kungs- eller
Lundagårds-huset, som hundra år därefter av Karl XI anvisades åt
universitetet. (Först i mitten på 1700-talet röjdes platsen ren
från ruinerna av de till borgen hörande ekonomibyggnaderna,
varefter lövträd planterades. Namnet Lundagård betecknade
sedan de bekanta lind-, alm- och kastanjealléerna i stället för
som namnet anger en gård eller borg. Nedanför på ömse
sidor av kyrkan var kyrkogård, och utmed denna i ring en
rad byggnader, av vilka flera efter varandra tjänstgjorde som
skolhus åt domskolan.)
Med indragningen av ärkebiskopsämbetets alla tillgångar
förlorades även många fastigheter och räntebärande medel,
som tillhört domskolan. Då skolans tillgångar under den
katolska tiden förvaltades av kyrkan var det oundgängligt,
att skolan skulle bli medlidande vid den stora
egendomsreduktionen, som övergick katolska kyrkan vid reformationens
införande. Även domkapitlet och domkyrkan och därmed
domskolan ledo förluster men behandlades mer skonsamt
än ärkebiskopsstolen. De egendomar det här var fråga om
hade till största delen aldrig tillhört kronan utan utgjorde
donationer av enskilda, och det ansågs, att de borde
bibehållas för vetenskapens och undervisningens befrämjande.
Kärlek till vetande och forskning kan sägas ha hört till
den unga protestantismens dräkt. Det är dess andel i
renässansens arv.
Reformationen har lika litet här som annorstädes inneburit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
